Jag har varit mycket dålig på att uppdatera min blogg den här hösten, jag vet, men det beror inte på bloggtröttma, utan snarare på tidsbrist. Jag tänker hela tiden att "det där ska jag skriva på bloggen" men när jag väl ska in, hinner något annat emellan.
Synd, för jag saknar själva motionsskrivandet. Den där grejjen att sätta ner fingrarna och inte ta upp dem igen förrän 3000 tecken senare. Men det kommer att dröja ett tag innan jag är där igen. Jag har en gigantisk hög arbete som måste plöjas först.
Men en liten rapport från mitt liv:
Barnen hotar hela tiden med att bli sjuka. De är kalla om fötter och varma om rygg när man hämtar dem på dagis och i skolan. Men det bryter tack och lov inte ut. Känner mig själv lite knako också. Ont i leder och en trötthet som kan nå rent filmiska höjder framåt klockan kvart i fyra på eftermiddagen.
Stå upp på El Mundo puttrar på och gör det bra. Klubben har blivit en riktig hit och jag är oerhört glad att jag frågade Björn om han var intresserade av att köra klubb, den där gången i våras.
I kväll har jag uppträtt på komikaze, som är en annan klubb här i stan och på torsdag ska jag upp igen, då på Tiny comedy.
Men allt detta är bara sådant som fladdrar förbi i floden av saker som måste göras. Ibland kan jag komma på mig själv med att känna mig viktig. Som en man i 40-årsåldern. En man med många åtaganden, en man som ständigt pressas av beslut han ska fatta och tider han ska passa.
Men så är det naturligtvis inte.
Det bara verkar så just för ögonblicket.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Hej kompis.
Snart blir vi grannar.
Jag flyttar till Årsta på söndag.
Har ju skilt mig… lite.
Vi måste ses nån dag.
Killkram,
Klaus
Snart börjar Julkalendern. Vi är allt lite spända här hemma. Undrar hur det skall bli. Du är väl "medskyldig" om jag inte minns fel.
Trötthet som når "filmiska höjder".
Jotack, känns igen...ta't lugnt!
Skicka en kommentar