Äntligen har vi en utetermometer som funkar hemma. Den sitter på norrvägg och är fastskruvad i fönsterbläcket. Den förra - i den förra lägenheten - var fastlimmad på utsidan av fönstret och dessutom placerad i väster. Den visade aldrig under - 1, så enda sättet att få rätsida på hur man skulle klä sig var att surfa in på yr.no eller att öppna balkongdörren och sticka ut huvudet.
Nu tittar jag på min termometer varje morgon. I morse visade den -8 och trallarna utanför var vackert vita. Inte bara tallarna. Allt är insvept i vitt och jag tänker på Olles skidfärd och farbror Rimfrost. "Du är en duktig pojke som inte grinar när det biter lite i kinderna", säger han och sedan han har andats rimfrost över Olles mössa, rock och ögonbryn. I morse var det en kille som ville ta med sig sina slalomskidor på bussen. Han fick inte åka med. Jag tänkte på Olles skidfärd då också. "Åk skidor", tänkte jag. "Grina inte!"
Vi har städat på kontoret. All den där sanden som följer med fotsnön in på mornarna är bortstädad. Vi har druckit kaffe och delat en av konsums ambroisakakor på tre. Klockan är halv 12. Nu ska jag försöka jobba. Önska mig lycka till.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar