Vissa saker kan man inte skjuta framför sig hur länge som helst. I dag ska vi åka till Plantagen och köpa växter till balkongen. Jag hade nog sett framför mig hur jag tillbringade den här dagen i något slags lounge-mode, men när Mimmi kom med förslaget var det något inom mig som sa att "det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort".
Vår balkong känns lite socialgrupp 3 i dag. Gammalt embalage, vinflaskor, ett par förstulna fimpar, leksaker som inte får plats i barnens rum. Men den har potential, tre våningar upp, västvänd och med ett spännande husbygge i fonden.
Nu ser jag framför mig hur vi bygger oss ett uterum för umgänge och rekreation. Balkonglådor med vackra blommor och kanske smultron, en korgmöbel, filtar och en bänk med dyna och smart förvaring under locket. Här ska vi samlas, familjen, på eftermiddagarna när vi kommer hem från jobb, dagis och skola, samtala, äta, skratta. Vi hör inte telefonen härifrån, inte TV:n heller. Enda kontakten med yttervärlden är genom dem som ropar till oss nerifrån marken.
Är ni med? Processen har startat. Här är vi i dag:
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar