I går bjöd miljömininster Andreas Carlgren och Maken Tomas in DN-bostad på ett rejält hemma hos.
Makarna Carlgren har en oreflekterad relation till Marimekko. En oreflekterat relation till textil överhuvud taget. De har ryamattor på väggarna, rätt mörka saker, uppspikade, lite snett i all hast, med bara några centimeters mellanrum så att intrycket blir riktigt klaustrofobiskt. På golvet har de gjort den där sköna 1800-talsgrejen att lägga mattor på varandra. Så där när man lägger en stor som bas och små som accenter här och där. Här har man valt att lägga en rejäld vävd ockrasfärgad sak underst, och så en grågul rya ovanpå. Praktiskt om katten skulle kräkas, eftersom det inte syns.
På köksbordet har en vaxduk från marimekko halkat ner mot golvet, i matsalen dukar Andreas med Stig Lindbergporslin (berså) mot svarta taburetter på träbordet i björk. Böckerna som ligger upptravade på soffans sideboard är alldeles för många och konsekvent placerade med ryggarna mot väggen. Hyllplanen i den öppna bokhyllan i köket där man förvarar porslinet bågnar under tyngden av loppisfynd och travar av oanvända Lindbergserier. Det ser ut som reservlagret på barnens ö. Allt det man tog fram när det var barnens dag och man skulle ha proslinskrossning.
Det är fult, stökigt och jag får hemska flashbacks till det proggiga 80-talet där allt presenterades lager på lager, där överkokta spagettistrån från i förrgår fastnade under strumpan och där en aerosol av fondue mötte en så fort man klev innanför dörren. Inte hemma hos mig dock, men överallt annars om man rörde sig i vänsterkretsar.
Varför skriver jag då detta? Jag vet inte, kanske för att få avsluta med en lite halvtafflig elakhet. Jo för det är ju det man tänker hela tiden: Här saknas en kvinnlig hand.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
2 veckor sedan
10 kommentarer:
Hjälp! Och Berså som är så uttjatat, den använder vi som uppläggningsfat på Torpet. Bara för att dom funnits där i skåpet sen dom kom ut... Dom är snygga men känns lite 'vi köper Berså så vi ser ut som vi vet vad vi sysslar med'.
Och växten i fönstret vid bordet med den fult hängda Marimekko-vaxduken? 1980 ringde och ville ha sin jätteväxt tillbaka.
Men om du nu ändå är inne på förutfattade meningar går det det välan inte att hoppa över den som handlar om trendkänsliga bögar?! Alla manliga inredare är bögar, har du aldrig sett ett inredningsprogram på tv?!
Skäms på sig!
Rabiatf: Jätteväxterna. Du sa det. Att jag missade att nämna dem.
Malinka: Jag vet, men det är mycket sällan dessa inredare har det särskilt snyggt hemma hos sig själva.
Huvet på den berömda spiken!
Tack! Jag skulle gärna läsa en text där du reder ut Carlgrens klädstil också. Kan du ordna det?
"Till den ombonade känslan bidrar också många mattor, ibland i oväntad konstellation som när en liten ljus rya landat på en stor Märta Måås-Fjetterström."
Jag anade reporterns svårighet men ändå tvång att nämna mattorna i orden "oväntad konstellation".
Ack, denna inredningsrädsla som man tror är räddad med ett antal kända formgivare!
(Språkpolisen i mig pockar på att tala om att en taburett är en pall.)
Samtidigt som jag tycker att det var ganska gräsligt hos dem, så är det lite skönt att ett hem visas som som inredningsreportage och inte är det där perfekta.
Erik: Du menar det där att lyfta fram skjortan genom att ha den uppknäppt över en kontrastfärgad T-shirt?
Rutan: Håller med faktiskt. Egentligen borde man klanka ner på alla andra inredningsreportage än just detta, men det var liksom öppet mål.
Just nu har vi för övrigt ett nummer av sköna hem hemma, där en konstnärinna visar upp sitt boende/ateljé i en gammal skola i sörmland. Oj vad förväntat och skitnödigt.
Tack för språkpolisinpasset. Jag låter mitt pinsamma misstag stå kvar som en lite accent mot den i övrigt perfekta texten.
Alltså - folk får väl ha det hur dom vill i sina hem, men går de med på "hemma hos" får de finna sig i halvtaffliga elakheter. Särskilt om det finns grund för det. Nu vet jag i och för sig inte om det just är en _kvinnas_ hand man saknar (men det var en rolig slutsats). Mer ...någon med helhetsblick. En envis nejsägare som bromsat den finska invasionen innan det gick åt helvete till Sibelius.
Oh well, det är valår, vad väntar vi oss?
"den i övrigt perfekta texten"
*bloglove!*
Shit va gnälligt...
Skicka en kommentar