nu är det jävlar mörkt ute

Nu lever vi i det mörkaste av helveten. Vore det så här året om skulle vi alla dö. Vi skulle alla vilja dö. Jag vaknade sent, vid halv 11-tiden och inledde dagen med att tända alla lampor i hela lägenheten. Allt, myslampor och taklampor. Det gick nästan inte att härda ut. Jag lutade huvudet mot köksbordet. Tittade på bokstäverna i DN utan att förstå någonting. Ute föll blötsnön från det miltjocka molntäcket. Detta är Mordor. Det är som att någon har droppat bly på ögonlocken. Det går inte att se någonting. Vi tog bilen till tekniska musieet. Körde med vindrutetorkarna på intervall. Då och då gnisslade de till irriterat mot torr ruta, och jag upptäckte att vi hade åkt in i en tunnel. Inte ens julhandeln såg ut att fungera normalt. Det var bara halvfullt inne i stan. Folk gick och bar sina dyngvåta NK-kassar, stod och huttrade vid övergångsställena. På kungsgatan har man applicerat extra mycket belysning just i år (100 år), men allt jag såg var ett grått mörker. Från mörker till mörker. Asfalten på parkeringsplatsen vid tekniska museet var svart, den glänste inte ens. Utanför oss låg Gärdet som ett svart hål. Kaknästornet som en billig fackla en bit bort. Barnen pratade om att de ville åka upp. Men det hade varit lönlöst. Finns ingenting att se, sa jag. Vi tar det till våren. Om vi överlever det här.