Kanye West och Fredrik och de andra killarna och tjejerna i pojkarnas akvarium.

I går förlorade vi oskulden här hemma och är numer föräldrar till "barn med husdjur". Mårten har fiskar i ett 60-litersakvarium som står ovanpå byrån i pojkarnas rum. Det är samma byrå som de brukar klättra på när de vill ta sig upp till överslafen i våningssängen. Det är också den byrå de brukar träffa med en fot när de med sin hemmagjorda version av parcourrier tar sig ner.

Parcourrier är en sport som innebär att man visa snabba hopp uppåt kan klättra förbluffande högt upp på byggnader och andra hinder som finns i stadsterrängen. Mårten såg ett inslag på lilla sportspegeln och sen dess är han besatt. Han har bland annat lärt sig att klättra upp till taket genom att barfota och med lite fuktiga fötter ta spjärn mot garderoberna i vår trånga hall. Jag hoppas att fiskarna spär ut detta intresse lite nu, för annars ligger de själva rätt risigt till.

Nio fiskar är det än så länge i akvariet. Guppies. (Åh vad jag hatar mig själv för den torrt ironiska och lite vonoben-aktiga tonen i detta inlägg, det passar mig inte alls känner jag, men det är nu det enda sätt på vilket jag kan hantera dessa husdjur som helt mot min vilja nu bor här hemma. De är redan på smällen tror jag, för honorna ser ganska tjocka ut. Jag ser framför mig en befolkningsexplosion där i akvariet. En logaritmisk kurva som prickar miljonen före första mars.) Pojkarna har döpt dem. En av hanarna heter Fredrik. En annan Kanye West. De är tysta och dunsar mot den där glasskivan som skyddar dem mot omvärlden. En tyst hierarki, ett microkosmos med sin egen ordning och sina egna system, som nu existerar och får sin näring av två små gossar - en på fem, en på åtta år, och helt beror av deras goda vilja. Annars blir det toaletten.

Men om detta vet Kanye och Fredrik och de andra ingenting. Nu är klockan snart kvart i elva. Jag gick just in och släckte akvariet. Gjorde natt för de små. De sluter sig nu samman under legoskeppet Mårten byggde och grävde ner i sanden på akvariets botten. Sjunker in i en för dem absolut tidlös sömn, en natt med så många påbörjade ögonblick av medvetande att den blir oändlig. När lampan tänds igen runt halv nio i morgon bitti, börjar livet för dem igen. I ett helt nytt universum.