Credit

För 20 år sen jobbade jag på ett av Z-TV:s populäraste program. Det är en gåta hur jag hamnade där. Som att släppa in en neandertalare i Svenska Akademien. En solklar felrekrytering. Jag satt bakom ett skrivbord och skrev listor med olika aspekter på ämnen som "att kramas" etc och försökte knäcka klädkoden. Jag lärde mig nya ord. Ett av alla dessa var ordet credit, som jag överanvände från dag ett. Den och det har credit hit och dit. Så lät det. Hela tiden. Vi var på väg ut på lunch, programledaren och jag. Vi stretade upp för någon av backarna på Brunkebergsåsen. Jag gick lite bakom och använde credit i varannan mening. Efter en stund väste han, utan att vända sig om: "Det heter cred, inte credit." Det är länge sen nu. Det händer fortfarande att det ilar till i mig.