AIK - Kalmar

Annandag påsk. Snö på marken när jag vaknar. Har åter arbetat febrilt, men bryter klockan 15 och sätter på radion. Det är mycket folk på Råsunda, säger speakern, kanske premiärrekord. Det är AIK mot Kalmar. Allt annat än seger är fiasko. Matchen trevar igång. Jag tappar fokus efter ett tag och nöjer mig med ett sånt där bevakningsfönster som kommer att plinga till när gnaget gör sitt första mål. Efter 35 minuter kommer det. PLING! Jag fjädrar dit och kollar. Vem satte den? Figureido? Tjernström? Nej, Kalmar..

Kalla fakta: AIK 0 - Kalmar 1.

Jag sätter självklart på radion igen. Blir belönad. AIK pressar på. Kalmar kommer att få svårt att hålla det här, lovar man. Det är 55 minuter kvar. Jag känner mig betydligt lugnare och drar mig till minnes några klassiska vändningar. Mot DIF sommaren 2003: 0 - 3 blev 3 - 3 under sista tio minutrarna.

Paus. Fortfarande 0 - 1. Killarna kommer att snacka ihop sig. Kommer att vara ett nytt lag till andra halvlek.

55:e minuten. AIK pressar. Inga mål.

70:e minuten. Kalmar spelar EXAKT som man ska göra om man vill försvara en ledning. AIK:arna springer ihop där ute. Någon får gult kort för filmning.

80:e minuten. Börjar hoppas på oavgjort.

85:e. Kalmar gör precis allt rätt.

90:e. 4 tilläggsminuter.

92:a Kalmar gör ett byte.

93:e. AIK:s målvakt lämnar buren. Får jaga hem igen.

95:e. Bra frisparksläge. Bollen in bakom Kalmars försvar mot Mendes som är fri.

Mendes nickar.

Tätt utanför.

AIK förlorade. En och en halv timme åt helvete.