Jag läser Pluras blogg och den är ju grym.
Men en sak skymmer sikten för mig.
Det är alla de där ciggen och strorstarken och jägermaistrarna han tar under köksfläkten.
Jag vill absolut inte framstå som överdrivet måttfull (rökte för övrigt just en cigg själv och i fredags tog jag mig fyra öl), men om herr Plura inte slår av på takten, har vi snart ingen Plura kvar.
Så himla svårt kan det ju inte vara.
Han har ju självinsikt, karn.
Det finns ju tolvstegsprogram.
Och nikorette.
Ska vi säga så?
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Det är för mig med Eldkvarn som det är och alltid varit med Clash, U2, Smiths, Steve Reich, Elvis Costello eller One Inch Nail. Ingen och inget har fått mig att inse storheten eller grejjen med de här artisterna. Ingen, inget. Sorry.
Det har i Eldkvarn och Reichs fall inget med personerna bakom att göra.
Dock tvingas man vid varje skivsläpp från bandet Eldkvarn se bild efter bild på killarna, se spaltkilometrar om hur genuint Po Tidholm tycker att plattan och bandet är. Det blir bara för tröttsamt.
Lite så upplever jag också det här fenomenet med "Pluras blogg". Den är säkert fantastisk på alla sätt, har ingen aning. Det blir tröttsamt. Hypen alltså.
Eller så är jag bara avundsjuk på uppmärksamheten.
Hursomhelst för du in en ny intressant vinkel i cirkusen kring "Pluras blogg".
Tack för det.
Jag håller med dig.
Man får tänka på att du förmodligen har andra och mycket sensiblare känselspröt än vad ovan nämnda artisters fans har.
Vi snackar killar som inte gråter. Killar som runkar bulle. Killar som står i ringen av mobbare och hoppas att det inte är de som ska stå där innanför nästa gång.
Po verkar ju för övrigt stå Plura mycket nära. På gränsen till jäv tycker jag.
Men jag gillar bloggen. Det finns ett skvallerflöde där som jag njuter av. Vill jag ha djupsinnigheter - ja, då blir det Tomas Anderssson Wij.
Skicka en kommentar