hur allting kastar sig över en

Under en kort promenad på Götgatan kommer jag att möta jag fler okända människor än vad en dräng i Hälsingland gjorde under ett helt liv. Under en dag fattar jag fler beslut som rör andra människor än vad samme dräng gjorde under ett liv. Efter en halvtimma framför datorn har jag fått mer information om min omvärld än vad han nånsin fick, jag har detaljkunskap om platser han aldrig hade hört talas om, jag ser dagligen rörliga bilder från länder han bara kunde drömma om, om han ens kände till att de existerade. Jag har varit i länder han aldrig hade hört talas om. I dag tar jag mig till USA, på samma tid som han behövde för att åka till Gävle.

Och ändå är vi samma uppsättning aminosyror, proteiner och synapser. Vi har samma typ av dna uppsättning. MIn hjärna ser exakt ut som hans hjäran en gång gjorde.

I dag var jag hos läkaren. Löparknä och spänningar i ryggen. När vi skiter här på kontoret spelar vi musik för att ingen ska höra pluppandet. Jag blev tilltalad av en främlig i dag och gjorde mitt bästa för att ignorera honom. I går tilltalade jag en främling och blev ignorerad.

Under ett samtal med min lillasyster - just som hon skulle berätta om ett avgörande jobbsteg hon tänker ta - såg jag som i ögonvrån hur bakhjulet på Mårtens lilla sparkcykel lossnade. Utan att ens be syrran om uppskov, övergav jag henne mitt i ett "och nu ska du få höra" och började leta, samtidigt som jag argumenterade med Mårten om att leka utan cykeln i stället. Jag hann springa hem och byta ut sparkcykeln mot en trehjuling, jag hann fatta beslutet om exakt var jag skulle lämna in sparkcykeln och hur mycket det fick kosta, jag hann skicka iväg Mårten ut i leken igen, innan hon fick fortsätta.

På kvällen dammsög vi, bakade vi, städade vi, la vi barnen och surfade på internet. Mårten hade sprutat ut ungefär 10 liter vatten på köksgolvet. Både Stella och Mårten grät vid läggningen.

Livet kastar sig över en.

I ett hörn av arbetslokalen där jag sitter nu, huserar Anders Worm. Han har allt samlat runt omkring sig. Han är typen som skapar en hemmiljö vart han än kommer. I små fack, sorterat efter storlek och kronologi, ligger hela hans arbetsliv, tillgängligt arkiverat.

I ett annat hörn sitter jag. Utspridd.

Just i dag är jag glad. Jag fyller år i dag. I morse fick jag tårta och massor av kärlek från hela familjen. Och bakelser på kontoret och kaffe och bulle av TAW på väg till kontoret. Och mitt i alltihop kom Torbjörn in och hämtade hela det gångna året i kvitton och verifikationer.

Klockan är 14:34. Det är den 16 maj 2007. Livet fortsätter.