mjuka killar

Jag inledde arbetsdagen med en lång fika tillsammans med Janne, Uffe, Nicklas och Tomas. Samtalet rörde sig stadigt kring våra relationer fram till nu med olika kvinnor och så här i efterhand inser jag, att om någon hade kastat in en bomb där på fiket, hade det inte funnits några mjuka män kvar i vår generation.

När jag var yngre hamnade jag i den här typen av samtal flera gånger i veckan. Jag höll på med teater och engagerade mig i olika ideella sammanhang, vilket ofta resulterade i att man gick och tog en kaffe tillsammans. Eller så bara ringde någon och undrade om man ville sitta in på en fika. Saturnus, Ritorno, Söderhof, Piccolino, Tehuset; otaliga äro de etablisemang, runt vars bord jag har funnit gemenskap med min generations mjuka män.

Ibland var vi mjuka på gränsen till homosex. Någon var lite trött och lutade sitt huvud i någon annans axel. Någon hade blivit lämnad av kvinnan i sitt liv och grät. Någon hade ont i fötterna och fick en fotmassage. Någon visade en andningsövning eller en yogaställning; gjorde rum mellan borden och gick ner på alla fyra och gjorde solhälsningen.

Nä, jag löjlar mig, men vi var mycket mjukare då. Tjejer älskade oss för vår förmåga att lyssna och analysera. Men de älskade oss bara på ett kompisplan. Sex var vi alldeles för mjuka för. Killar som oss kunde sitta i timmar med någon stjärnögd kulturamanymf och värma henne, bara för att några timmar senare bli brädade av Mikael Persbrant på en stödfest för Teater Aurora. Men då fanns det alltid andra mjuka män att fly tillbaka till. Vi gick hem och kokade te. Gav varandra goda råd, läste högt ur Birgitta Stenbergs "kärlek i Europa" och la upp strategierna för morgondagen.

Så försvann vi en efter en. Vi gick upp i karriärer och äktenskap och på stans caféer tog en ny generation mjuka män plats. Någon gång träffade vi någon från förr och vi försökte dryfta våra problem på samma sätt som då. Men vi vågade inte blotta strupen lika rent som då, vilket resulterade i rationellare svar. Vi tog inte påtår och tretår och vi gick inte på moderna muséet efteråt.

Förrän i dag. Där satt vi igen, vår generations mjuka män och bjöd på oss själva in på bara huden. Inte ett ironiskt skratt. Inte ett missriktat skämt. Inget annat än pure emotions.
Underbart.
I love you guys!

Och fiket? Bakverket, givetvis. Bondegatan 59.