Mona Sahlin

Vi åkte till sörmland i söndags. Tio mil rakt söderut på E4:an. Bilen var nyservad och gick som en klocka. Jag var uppe i 140 med en fnysning bara jag snuddade vid gasen. Intill motorvägen låg sörmland i knoppning. Åkrarna var så generöst gröna och träden så härligt krispigt nyutslagna. Man ville fan ligga med naturen, så inbjudande var den (är den). Nu skiter jag i allt snack om klimatförändringar, men det är ju UNDERBART med en sån här vår. Måtte det aldrig bli som vanligt igen.

Vid Nyköping svängde vi inåt landet och stannade inte förrän ytterligare 2 och en halv mil senare. (jo vi stannade i Nyköpig och köpte blöjor på hemköp. Jag satt kvar i bilen med grabbarna medan Mimmi och Stella kutade in, fem i 6 var hon. Mårten vaknade och undrade skrikande varför inte han fick följa med in. Och han skrämde slag på Alexander. Så jag hade det rätt svettigt i bilen där under några minutrar, men det gjorde inget. Jag var i zonen så pass att jag hade fixat vad som helst just då).

Syrran och hennes kille hyr ett ställe i Vrena, mitt i Göran Persson-land, och där hängde vi sen i två dagar. Jag och syrran och brorsan och våra familjer. Fem ungar som sprang omkring som en flock mygg och två bäbisar som låg på varsin kudde och jollrade med bara en strumpa på foten. Min yngsta syster Jenny fattades - hon var med sin familj på Runmarö, men det kändes som att de hade fått plats också - så mycket hjärterum fanns det, i en stuga på 70 kvadrat.

Nu är vi hemma igen. Jag har jobbat ikapp och stekt blodpudding och lagt Mårten .
Jag passade på att bläddra igenom DN när jag sket och kände en våg av värme när jag läste Vanja Lundby Wedin och Mona Sahlin på DN-debatt.

Fan - det är mina tjejer. De tillhör mitt lag, kände jag. Det känns inte tryggt nu. Han Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, vilka är de att hålla sig i när det blåser? Det är ju samma killar som de som kutade omkring med seglardojjor i stan 1985 och delade ut små blåa godisar med ett M på och skålade i hembränt i klubblokalen vid St Eriksplan och gratulerade varandra och delade ut ryggdunkningar när Palme blev mördad.

Jag minns MUF i Brännkyrka gymnasium. Iskalla killar. De kom från Mälarhöjden och hade bakåtstruket hår, vita skjortor, för korta brallor, portfölj och lyssnade på Level 42.
Och nu sitter de alltså i maktpossition och sänker A-kassan och säljer ut allmännyttan.

Vanja Lundby och Mona skriver om LO kvinnorna. ( LO kvinnor - den termen hörde man inte mycket under valrörelsen.) De skriver om hur de lägst avlönade inte vågar ställa krav på bättre löner nu när alternativet är 65% av sagda lön.
De är mina tjejer. Jag blev sosse i dag. Jag kan knappt vänta till september 2010.
Då ska packet ut!

Jag skulle vilja skriva något om den totala utslätningen på P3 också. De som har lyssnat på till exempel kvällspasset, vet säkert vad jag menar. Idén verkar vara att kallprata i 2 timmar om ingenting. Folk får ringa in och så sitter programledarna och pladdrar två tonarter för högt och undviker skickligt att spinna vidare på allt som kan tänkas brännas.
Men jag skiter i det. Jag stänger av radion i stället och lyssnar på tystnaden. Den är mycket intelligentare; Och alltid stämd i rätt tonart.