Alex Schulman ger sig på popgruppen Kent, varpå Marcus Birro kastar sig över Schulman och kallar honom amöba - ett skeende som skulle kunna fungera som illustration för uttrycket: "inte så oväntat".
Är det någon som har läst Schulmans "påhopp"? Gör det! Det är ganska roligt och riktar sig mot den humorlösa och gravallvarligt poserande popgruppen Kent. Det handlar om att Schulman inte kan ta deras sorgsna ansikten på fullt allvar. Att de är ganska tomma där bakom pierrotmaskerna. Och detta - återigen roliga och välskrivna inlägg - föranledde il dulce själv - Marcus Birro - att fara ut och kalla Schulman för bland annat amöba. Som om det vore krig.
Om det är något som retar MIG så är det denna reflexmässighet när det gäller stockholmsföreteelser, som t ex Schulman. Så fort någon inte har sina rötter i arbetarlitteraturen eller nationalteatern, blir det väldigt enkelt för Birro att fara ut i okvädningsord och börja gapa om tomhet.
Pretentioner - jag högaktar pretantioner och är själv oerhört pretentiös. Jag avskyr tomhet. Jag avskyr ytlighet.
För mig står Marcus Birro för en slags ytlighet som jag har extra svårt för. De inlärda reflexerna. Agerandet utifrån på förhand påklistrade etiketter. “Aha - Stockholm, Stureplan! Det känns som tomhet. Nu jävlar blev jag förbannad igen. Vad skönt.”
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
6 kommentarer:
Jag gillar iochförsig Kents nya "look" och gillar dessutom Kent, även om jag håller med dig om att de börjar likna en koloss på lerfötter.
Bloggaren Populärkultursjunkien har spanat en trend inom rocksvängen - "gentlemannacowboy med ansiktshår" både The Killers-sångaren och Interpol-basisten har visat upp den. Vet dock inte om gravallvaret ingår i själva stilen. Det är nog en extra krydda som Kent själva har lagt till för att göra stilen till "sin". :)
Schulmans reaktion är klockren, men Kent lämnar ju öppet mål. Vem som helst med lite humor gör ungefär samma reflektion som han när man ser bilden. Och tydligen finns det somliga göteborgare som saknar humor.
Ja men precis.
Minns du när Jocke Berg posserade i palestinaschal?
Han var så "queer", precis som den tidens anda.
Saknar humor var ordet. Och sinnlighet.
Bra blogg du har, stor igenkänningsfaktor när det gäller barn och dataspel:)
Andrew Eldritch är även han ett exempel på en enormt pretantiös person som faktiskt under stundom blir skrattretande samtidigt som genialiteten och rättshaveristen hela tiden finns där ( jag har intervjuat honom en gång vilket var....en upplevelse minst sagt). Pretto är helt klart komplexa saker.
Just den där gränsen mellan pretto, spinal tap kan bli fantastisk när det samtidigt är rätt bra. nephilim är ett annat bra exempel. Det är humor. Och jag är från Göteborg:).
Apropå Eldritch och Sisters of Mercy.
Är det någon som har sett den tyska filmen "Mot väggen"?
Rå och obehaglig film, men när de går på klubb och dansar till "Temple of love" önskar man att man fick vara med.
Pretto - under kvällen har jag lärt mig en hel del om det ordet tror jag. Lerneby: din defenition - Rush (på Marcus sida, för den som vill hänga med) fick poletten att trilla ned för mig.
Men åter: mitt inlägg handlar inte om Pretto - eller om Göteborg för den delen - det handlar om att kunna skrapa på ytan, att finna kvalité där man först inte ser den, att inte gå in med en på förhand färdigtuggad uppfattning.
Din reflektion, att Kents bild bara humor, det hade uppenbarligen både Marcus Birro och Alex Schulman missat. Hade de bara tänkt en gång till, så hade vi inte suttit här nu.
Vilket i och för sig är rätt trevligt.
Så vad fan. Hur var filmen, vilken acionrulle valde du i kväll?
i rättvisans namn:
Jag hade också missat humorn i den där Kentbilden.
Idag blev det xmen 3 som jag redan sett en gång men jag gillar dialogen på slutet( och patrick Stewart och ian mckellan)
"skulle du dör för dem"
"nej, jag skulle dö för dig"
sen snitar wolverine upp jean grey och jag fick en stor klump i halsen, och den stannade där när jag såg four feathers med. man är en sentimental gubbe. En whiskey på verandan sen är det sängen.
Skicka en kommentar