Det här är mitt inlägg nummer hundra

...och det är väl ingen bedrift. Det är bara att skriva, som Micke Berg säger: "Jag ligger kvar i sängen på mornarna och skriver medan kaffet puttrar på spisen." Det är den där typen av beskrivningar som kan få en att vilja vara i någon annans kläder. Jag minns faktiskt inte när jag låg kvar i sängen och skrev senast. Jag undrar om jag någonsin har gjort det. Det är en unge var man än sätter ner foten. Nu sover Mårten i mitt knä. Klockan är kvart över ett i på natten och vi har varit på teater.
Ardelius teater.

Jag tror att Ardelius teater är en sån där företeelse som skulle få Marcus Birro att på allvar börja starta medborgargarden. Jag tvivlar på att det händer, men jag skulle ge vad som helst för att få se honom där, när PC Jercild står framme vid scenkanten och småskämtar och får applåder av Ingela Lind, Rebecka Tarchys, Johan Cullberg och Sverker Åström. Den är så svårt sekteristiskt finkulturell att man blir glad bara man tänker på den.
Och ändå så buskis.

Lars Ardelius är författare och någonslags småplanksskulptör som har ett hus här i byn. På sin tomt - som är en vacker, lite fuktig äng inramad av lummiga lövträd och en vinkelbyggnad från sent 1600-tal har han byggt flera fantastiska små hus, lekhus, labyrinter, lusthus och till och med ett litet torn. Allt är lekfullt, konstnärligt och precis så spjuveraktigt som man kan kosta på sig att ha det när man är aktad och respekterad och det är högt till tak för en vart man än vänder sig.

I ena flygeln har Ardelius inrymt en teater. Det är en fin liten teatar. Rummet är inte mer än högst 40 kvadrat, men gradängerna klättar ända upp till taknocken, så att delar av publiken kommer att hänga nästan 4 meter över scenen. Barnen sitter och dinglar med benen på bjälkarna där uppe och man önskar att någon hade delat ut hjälmar innan föreställningen började.

Den sista lördagen i juli är det fullsatt, för då ska sommarfamiljerna här på storsudret samlas och spelar teater för varandra. Det är ofta enkla små stycken. Många håller (givetvis) mycket hög klass, medan andra ligger på en buskisnivå som skulle få till och med Stefan och Krister att skrika ner i skämskudden. Många visar sig ha en oväntat komisk begåvning - PC Jercild tiill exempel, eller Johan Cullberg, medan andra bara gör det i kraft av det självförtroende deras civila ställning har gett dem - Sverker Åström när han redan 2001 i en skämtsam scen outade att han bara ville ha karlar. Barnen är får gärna vara med, och de är ofta bäst. I kväll tror jag att jag såg en stjärna födas när lilla Timon 11 år spelade arslet av hela familjen Törnqvist som svår italiensk mansgris. Han till och med svor på klingande napolitanska.
Men mest är det bara småkul och man skrattar liksom så här: He he heeee. Och så en golfaplåd.

Ja, ja, vad vill jag säga med det här då? Jag var där i kväll. Det var spännande. Ovant. Det låg något intimt i luften. Naket nästan. De flesta som var där är ju ganska så till åren komna och inte så lite högborgerliga, ofta med visiret knäppt ända upp till adamsäpplet. Och teater, det är ju den nakna människans konstart. Den frigjorda. Den som inte tycker att något är pinsamt. Och kan det bli mer naket när ett sällskap som i vanliga fall är så igenknäppt, för en kväll bestämmer sig för att släppa alla hämningar? Jag tror inte det. Intimt var det. Naket. Lite trevande, men härligt. Jag önskar att Marcus Birro hade varit där.

Och sen då?
Ja sen blev det rödvin och disco och jag tror att om gotlandspolisen hade satt upp en vägspärr lite söder om Vamlingbo i kväll, hade halva DN:s kulturredaktion suttit och skallrat med fotbojor när semestern var slut.

Annars har jag längtat till Västergötland i dag. Jag har aldrig varit där, men jag föreställer mig en ful sportstuga tätt omgiven av blandskog. Där sitter jag på altanen under det korrugerade plasttaket och röker cigaretter och lyssnar på regnet och tänker på hur grönalgerna sprider sig i vattenrännorna. På spisen puttrar kaffet och i skafferiet har jag en torr kardemummalängd. Jag reser mig upp, går in. Och postar min blogg.

Gonatt.