Pang! över nejden.
"Längst in i Juli hör du skottet", sjunger Tomas Andersson Wij.
Nu är det snart höst.
Lösenordsskyddad: Första gången
4 dagar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anders Sparring
- Född 16 maj 1969 i Bromma. Uppvuxen i Upplands Väsby, Östhammar, Fruängen och på Södermalm. Manusförfattare med inriktning på barn-TV. Bokdebuterar våren 2012 med "Karla Brottare" Bor med flickvän och 3 barn i Årsta, strax söder om söder.
Populära inlägg
-
I det sorgliga mörker som heter Astrid Lindgren-filmatiseringar i regi av Olle Hellbom lyser Martin Ljungs karaktär Jocke med Kniven som ett... -
Peter Barlach skriver om Thåström i dag. Han skriver om Thåströms kanske bästa låt någonsin, "Brev från tionde våningen" och han s...
-
Det är något av det roligaste vi har gjort. Så här brukar vi lägga upp det: Janne skriver och jag ritar. -
En eftermiddag i augusti 2007 när jag låg med feber och hade tråkigt - jo föresten, det var den 16 augusti, Elvis dödsdag - skrev jag en tex...
7 kommentarer:
Spaziergang
Schon ist mein Blick am Hügel, dem besonnten,
dem Wege, den ich kaum begann, voran.
So faßt uns das, was wir nicht fassen konnten,
voller Erscheinung, aus der Ferne an —
und wandelt uns, auch wenn wirs nicht erreichen,
in jenes, das wir, kaum es ahnend, sind;
ein Zeichen weht, erwidernd unserm Zeichen ...
Wir aber spüren nur den Gegenwind.
Rainer Maria Rilke
Promenad
Och redan är min blick vid kullen där fast jag knappt börjat promenaden ens. Så når oss det vi ej kan gripa här redan på håll med tydlig evidens - förändrar oss, om vi så ej når dit, till det vi ovetandes börjar vara. Ett tecken viner, svarar vår invit... Men vi förnimmer det som motvind bara
(i lite stapplande översättning av Patrik Reuterswärd)
Tack för citatet
A Walk
Already my gaze is upon the hill, the sunny one,
at the end of the path which I've only just begun.
So we are grasped, by that which we could not grasp,
at such great distance, so fully manifest—
and it changes us, even when we do not reach it,
into something that, hardly sensing it, we already are;
a sign appears, echoing our own sign . . .
But what we sense is the falling winds.
(Muzot, beginning of March, 1924)
Jag ogillar verkligen den svenska översättningen men hittar nu en bättre på engelska. (Är inte tillräckligt bra på tyska för att göra en bättre själv).
Det kanske är uppenbart men jag kom att tänka på Rilketexten apropå Wijs citerade "längst in i Juli hör du skottet" (en riktigt bra rad... har tänkt på den under dagen faktiskt; betydelsen, den möjliga rimligheten). Är det från en av hans låttexter?
Ja, låten heter samma som mitt inlägg. Minns inte från vilken skiva, men kanske "stjärnorna i oss" eller "ett slag för dig"
Det är en bra rad.
Den är från "vi är värda så mycket mer", kan jag för övrigt framföra.
Skicka en kommentar