Det kom ju knappast som en chock, ända var min försa tanke: "oh shit vad sorgligt!"
Ingmar Bergman var en person som man ville ha fått träffa åtminstone en gång i sitt liv, fått äga om så bara under en 5 minuters audiens. Att bli sedd av Bergman, kanske bedömd av honom. Han var liksom vår högste censor. Ett godkännande från honom. En klapp på axeln, ett: "Ja fy fan Anders, kör på bara så ska du se att det ordnar sig för dig.".
Jag minns några rader - dagboksutdrag - ur "Bilder" (eller var det "Laterna Magica"?). Fritt - mycket fritt - citerat: "Vaknar klockan fem, ont i vänster testikel, förmodligen cancer." Det var under inspelningen av Fanny och Alexander. Ingmar Bergman med sin starka dödsångest, var övertygad om att han inte hade långt kvar att leva. Han fick ytterligare nästan 30 år. Jag undrar om han var tackasam över de åren, eller om de blev en plåga? En väntan på döden han trodde skulle komma så mycket tidigare.
Äh, jag svamlar väl. I dag regnar det. Väderkartan: Ett moln har suddat ut hela Gotland (och Fårö). Resten av landet badar i sol. SMS-trafik. Extrautsändningar på TV. Kanske borde man ladda upp med ett batteri oinspelade VHS-band.
Tack ändå Ingmar Bergman, du vår störste, du vår siste riktigt stora, du koncentrationens och ljusets mästare, du vår stränga no-bullshitdetektor. Tack!
Och du vår genom tiderna allra främste manusförfattare för tusan. Tack!
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
5 dagar sedan
8 kommentarer:
Sorgen är stor, orden överflödiga!
Ord är väl allt vi har? Bergman har alltid inspirerat mig. Inte minst i dag.
Han leve!
Minns du din egen bloggtext från sjunde juni i år?
"Bach
I går drabbades jag plötsligt av en oväntad och lite bisarr känsla: Ingmar Bergman dör snart.
Ja visst, Bergman fyller 89 snart och har åldrats avsevärt sen han gjorde Saraband, så som varsel betraktat är väl min känsla inte så mycket att komma med. Jag dessutom att jag tänkt att Ingmar Bergman ska dö snart rätt så ofta. I varje fall sen han fyllde åttio.
Men det som drabbade mig i går, var att jag såg så konkreta bilder."
(...)
Tidigt Bergmanminne: tältet på pyjamasbyxorna framför "Sommaren med Monika" på tv. 8-årsåldern.
Just det, den erotiske Bergman. Honom har det varit tyst om i dag.
Ja men visst,ord är allt vi har!Vad jag menade var;att det är svårt att finna dom rätta orden av sorg och saknad.Dina ord är aldrig överflödiga, jag tänkte närmast på mina egna....
Dina ord är inte överflödiga.
hej
Byt tillbaka,,, svårt at läsa i blått
m
Bäste herr skumögd.
Jag testar ett par dar. F Ö kan jag inte byta tillbaka. Jag har glömt hur man gör.
Skicka en kommentar