DigitalTV-nätet verkar ha lagt av på Gotland. Eller så har någon glömt att pröjsa en räkning. Men det blir rätt komiskt när TV:n slutar att fungera i ett sällskap med fler än en vuxen. Det famlas efter läsglasögon och olika fjärrkontroller, instruktionsböcker rådfrågas, sladdar dras ur, sätts in, olika teorier framkastas och förkastas med en tyst men ilsken huvudskakning (för det är alltid någon som ligger längst fram, står på alla fyra med baken vänd mot rummet):
"min enda önskan är att se på nyheterna" Någon annan sitter i soffan mitt framför TV:n där viasats testbild redan har brännt sig fast och skriker att det inte är något fel här inne. Det finns inget att göra. Felet är någonstans där utanför. "Sluta försök!"
TV:n stängs av. TV:n sätts på. En efter en lämnar vi rummet. Skiter i eländet och tar tag i disken.

Och självklart: Den som satt framför TV:n - den som höll i fjärrkontrollen när det hände, får bära skulden.

Men det verkar inte bekomma henne.
Nu dansar hon med sitt yngsta barnbarn och har dragit upp volymen på stereon så högt att Mårten kanske vaknar. Han är sjuk stackarn. 39 graders feber för andra dagen i rad. Jag känner att jag också är på väg in i eländet igen. Mitt på dagen var jag ute och snickrade lite och då kände jag det: Den där oinspirationen som brukar vara första tecknet. Något varmt i huvudet. Tröttheten.

Natten mellan söndag och måndag åker vi hem. Båten går 03:30. Jag visste inte att det fanns såna avgångstider, men jag antar att det är tvunget när medeltidsveckan är slut och alla lajvare måste hem och tanka ur bilderna ur digitalkameran, byta kallingar och logga in på isildursbane.org eller var man nu träffar nya kompisar om man gillar medeltid och sånt.

Det ska bli kul i varje fall att se dem, alla dessa skinnbeklädda alver och djäknar, hur de vinglar runt på restaurangtorget med en toblerone i ena näven och en påse bilar i den andra.

Äh, jag svamlar.
gonatt!