Animation

I morse när jag kom till kontoret satt det 5 animatörer där och skulle just dricka kaffe och äta bullar från 7 - 11. Det blir alltid väldigt trevlig stämning bland animatörer. De är eftertänksamma av naturen och lyssnar noga på varanda och tar en liten paus innan de svarar eller kommer med ett nytt inlägg. Jag har aldrig hört animatörer som pratar i munnen på varandra. Ofta talar de olika språk och är som ett slags filmbranchens förtappade själar som drar från projekt till projekt mellan EU-land till EU-land.

Jag minns en kille från Lituaen som satt i studion på Happy Life när jag jobbade där. Han satt ensam i ett hörn av studion som var inrymd i en källare på Döbelnsgatan och renritade sekvenser iförd en ärmlös T-shirt luktade armsvett så pass att inget ritbord stod mindre än 5 meter från hans. Han var som ett troll, som slamkryparen i ett bortglömt akvarium, som Gollum innan han tappar ringen - fullständigt i sig själv och i sin koncentration. Hans uppgift var att fylla i blyertsstreck med tusch och på hans skrivbord låg betingen utspridda i kaotisk oordning. Om man kom fram och hälsade och visade intresse för hans arbete, flödade han över av entesiuasm och for upp från sin stol och ville snacka eller visa någon av sina egna skisser. De låg i en mapp under allt arbete. Mörka Wiliam Blakeliknande undergångsbilder, nedbrutna superhjältar och kvinnor med jättestora bröst. Det blev aldrig mer än 2 minuter vid hans bord. Det gick inte att stanna kvar på grund av lukten och när man gick sjönk han tillbaka på sin stol och återgick till arbetet. Han var rätt stor hemma i Litauen tror jag. De har en stolt animationstradition där och han lär ha varit en av de bästa. Vår serie var rätt bra, men ur animationssynpunkt tror jag att han upplevde den som milt sagt frustrerande. Dessutom hade han ett skitjobb.

Tre vänner och Jerry, så hette serien. Den handlade om fyra barn som vantrivdes i en liten håla någonstans på landet och riktade sig till ungar i mellanstadieåldern. En dag fick vi höra att polisen hade hittat teckningar i en container någonstans utmed Drottningholmsvägen, där karaktärerna ur serien hade används i prornografiskt syfte. Teckningarna låg i en stor prydlig bunt med snöre om och var uppenbarligen dumpade av någon som inte ville ha med dem att göra längre. De var välgjorda och dessutom utförda på den rätt udda typ av papper som användes i studion på Happy Life.

Alla misstänkte vår litauiske animatör och slutligen visade det sig att det (nog) var han som hade gjort dem. I ren frustration förmodligen. Eller som ett utslag av rätt så tröttkörd humor. Det är tålamodsprövande att vara animatör. 12 sekunder om dan gör man om man är exellent. I allmänhet gör man 6 sekunder. Vår litauisken vän skulle nog inte ha gjort mer än 3, men det hade blivit 3 väldigt bra sekunder om han hade fått styra själv. Nu är han en legend. Alla vet vem han är och jag tror att det är rätt många som beundrar honom i smyg. Animatörer kör man gärna över. De får dåligt betalt och kommer ofta långt ner i eftertexterna, som dessutom rullar jättesnabbt.

I kväll såg jag femmans nya animerade serie myggan. Filip och Fredrik tar credit för den, men bakom står en kader animatörer som har piskats att animera ofattabara 1 minut om dagen. Det är jättemycket. Men det blir billigare så. Tyvärr kommer ingen bli chockad om man hittar nakenskisser med Myggankaraktärer (den dörren sparkade serien in själv redan i första avsnittet). Så vår litauiske vän får hitta på något annat.

För övrigt var inte problemet i Myggan animationen. Inte manus heller. Det var rösterna. Röstarbetet var uselt och gjort helt utan humor eller timing. Dålig göteborska och billiga imitationer. Jag fattar inte hur de tänkte. Här har man animatörerna kämpat sig ner till utbrändhet för att bli klara i tid och så kvaddar man alltihop genom ett helt värdelös röstarbete.
Jag fattar inte!