indianer

Det var Tomas som planterade tanken, att alla han umgås med och känner förtroende för i dag, var de som valde att vara indianer när de lajjade cowboys och indianer när de var små. Jag är beredd att skriva under. För det är väl någonstans i elvaårsåldern man gör valet: Indian eller cowboy: att tillhöra jägarna eller de jagade. Eller kanske är det valet mellan att tillhöra okupationsmakten eller gerillan? Jag tillhör ju det fack av mänskligheten som har torskad tid fullständigt på Che och Subcomandante Marcos. Och detta utan att knappt ha läst någonting de har skrivit. Det är bara en känsla jag har och som jag följer. Hjärtat sitter till vänster. På en valvaka för nio år sen sa min kompis Rosse lite tanklöst: "det vet ju alla, att det är vänstern som är de goda och moderaterna som är de onda." Och han fick givetvis ta tillbaka med råge, eftersom halva styrkan hade röstat borgerligt just det valet, men jag kände ändå att jag höll med honom lite (eller ganska mycket faktiskt). Det valet och valet därpå vann sossarna, men nu är det cowboysen som har makten. Tyvärr är det inga Wyatt Earp cowboys vi har att luta oss mot, utan den lägsta klassens bönfjärtande, saloonfightandes, horköpande, känslolösa "stay off my property"-cowboys. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. MUF 1985. Då skrattade vi försiktigt i korridoren när de stegade runt på gymnasier runtom i landet och delade ut flyers till frispritsfester och små syrliga karameller med en mås på. De försvann ju in i någon slags börskraschdimma sen. Och stannde där i 20 år. Nu är de tillbaka. Inkompetentare än någonsin. Det kommer inte att bli mer än 4 år. Sen är indianerna tillbaka.

Fast äh, sossarna är knappat några indianer de heller, när jag tänker efter.
De är King vid gränspolisen.

Och vilken sida mina ungar väljer vet ingen. Men jag noterar att både Stella och Mårten föredrar pilbåge framför pickadoll.