Bilden föreställer mig själv under ett skypesamtal med en kompis i skåne, avfotograferat av kompisen och mejlat tillbaka till mig. Modern digital teknik i sin prydno.
Ungarna sitter och tittar på gamla DV-band som jag och Mimmi spelade in under en rätt märklig semester med Mimmis släkt på Teneriffa under jul och nyår 2000 - 2001. Barnens storkusiner är spädbarn och S finns bara med som en svag antydan på Mimmis mage. Jag minns att jag frågade mig varför vi hade fyllt 3 timmar band med till synes meningslösa middagar och familjeutflykter till ingenstans, när vi kom hem och jag skulle kolla igenom resultatet. Men nu är det guld. Och ungarna kan inte sluta titta. Lite tidigare på det förtsa bandet har jag dessutom lyckats fånga några sekvenser med min gamla farmor. Hon är pigg och glad och sjukdomen har ännu inte fått grepp om henne. Nu är hon borta, liksom tre av de äldre personerna som var med på Teneriffa. Och jag känner att jag måste göra rejäla back ups.
Frågan är hur. Såna här gamla band blir ju bara mer värdefulla ju längre tiden går. Om 30 år är de familjens bidrag till minnenas televison.
Och så kan jag inte låta bli att tänka på alla gulliga filmsekvenser av världsartister när de var små och stuffar framför familjens videokamera. Det finns några sköna sekvenser av S när hon har dansuppvisning sommaren 2005. Jag tror att jag ska skicka dem till TV4 på direkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar