De ligger på ett litet sidobord och tittar vädjande på mig.
-Ta mig först!
-Ta mig!
-Nej mig!
Och vi vet, allihop, julklappsböckerna och jag, att det bara är den jag tar först, som jag med säkerhet kommer att läsa ut. Jag åkte bil med en kille häromdan som ondgjorde dig över att han bara hade läst 7 böcker under 2007, varav 3 var Steig Larsson. Jag tror att jag läste ut 5 (varav 3 var Steig Larsson). Eller var det kanske 4? Jag kan bara komma på en titel förutom Milleniumtrilogin, och den var också rätt lättläst.
Jag kan inte läsa ut längre. Maja Lundgren och hennes "Pompeji" ligger rätt risigt till. har jag inte tagit upp den igen inom 3 dar, kanske jag aldrig gör det. När jag väl sitter där med min bok, är det inga problem, men på vägen fram dit är det tusen andra saker som pockar på min uppmärksamhet. Under de 2 egna timmar jag har varje dygn, vill jag hinna med allt och en långfilm vinner alltid över att plocka upp en bok.
Håller jag på att bli trög?
Min lillasyster gav mig "Strändernas Svall" av Eyvind Johnson. Den lär vara Alex Schulmans älsklingsbok och då tänker man ju att kan han så kan jag. Den ligger där nu på sidobordet. Jag har redan fingrat lite på den.
Jag tittar på omslagsbilden som föreställer en välklädd Eyvind. Han ler den mobbades leende mot kameran. Kanske tänker han att koskitlukten känns genom tweedkavajen? Jag har en känsla - utan att ha läst mer än max 100 sidor litteratur från hans penna - att han drogs med underlägsenhetskänslor och att han aldrig riktigt kände sig bekväm i den possition han tillslut uppnådde. Han blev ju både akademieledarmot och nobelpristagare tillslut. Han ler kanske inte den mobbades leende, men den överhövan tacksammes.
Jolo förde bok över sina tweedkostymer. Jag såg hans bild i tidningen i går. Kavajen kunde man inte klaga på, den var snygg och brallorna var smala och med eleganta pressväck som pekade rakt ner mot de glänsande dojjorna. Men man kunde se på hans händer, på hur han med långfingret strök baksidan av manchetten, att han inte var riktigt säker på om det verkligen var okej att han gick runt så där, i stans snyggaste stass.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Jag har inget av Jolo som ligger där och ber att få bli läst. När han dog skrev Alf Henriksson den kanske vanligast förekommande dikten i svenska dödsannonser...
..nej men vad håller jag på med, Jag glider ifrån ämnet igen. Vem tror jag att jag är? Magnus Florin? Jag har ju bara läst ut 4 böcker i år, varav 3 var Lisbeth Salander. Och nu ska jag alltså välja ytterligare en.
Här är de jag har att välja mellan (julklappsböckerna alltså):
"Strändernas svall" av Eyvind Johnson
"Mig äger ingen" av Åsa Linderborg
"Sirenerna i Bagdad" av Yasmina Khadra
"Konvoj" av Thorsten Jonsson
"Svensk maffia" av Lasse Weirup och Matti Larsson
En bra blandning. Högt och lågt om vartannat. Och jag känner att vafan, det är ju jul nu. Jag är ledig ju.
Så jag tar "Svensk Maffia".
Mums!
Lösenordsskyddad: Första gången
4 dagar sedan
7 kommentarer:
mig äger ingen är klart bäst,,,grym bok, du kommer att älska den,,,,
proogggfarfar
Det gör inget med Pompeiji, den är inte så bra.
Vad betyder den mobbades leende? Hur ser det ut? Kan du berätta lite mer, för jag undrar verkligen.
Ett tips är att läsa lyrik när man inte har ro till romaner.
Vänligen.
Den mobbade ler för att vara till lags och för att slippa få stryk och ett sånt leende kan växa fast.
Menar du då att det är fysiskt fast så att vad han/hon än ler för/till så är det det leendet?
Det är så oerhört sorgligt.
Mig äger ingen måste man läsa. Den är dessutom lättläst! Pappersnäsdukar rekommenderas.
Den där boken om svensk maffia skulle jag vilja läsa. typiskt nog så gav jag bort den till sonen som bor i LA så den är väl på väg över Atlanten just nu. Annars kunde jag ju ha smygläst den innan liksom. Visst är det kul med julklappsböcker. De har alltid varit höjdpunkten i mitt julfirande.
Jag håller på med den nu. Den är spännande, men rätt tunn faktiskt. Saknar djup i någon mening. Mest en uppräkning.
Skicka en kommentar