Lubeck

Antikrundan gick i kvälll. Jag antar att en stor del av tittarna är yrkeskriminella och i kväll tyckte jag nästan synd om killen med den vackra men i Sverige okända Chagal-inspirerade tavlan från 58.
"Åker du med den här till Finland, kommer du säkert hem med 400000." sa konstexperten.

Annars tycker jag att antikrundan är genialt i sin enkelhet. Lite kulturhistoria, en spexig smålänning med taskig känsla för integritet och så en värdering lite så där på lek. Men det gör ont att se de stackars innehavarna som alltid blir lika besvikna: "Oj, 3000 för mormors gamla jubileumsskål, det var inte illa..."

Värst blir det när han den mycket smala experten som kan allting om gamla leksaker och knepiga tyska mekaniska grejjer är i farten. Han är alltid långt mer fascinerad än vad ägaren är. Och han kommer oftast med de snålaste buden: "Tja, den här speldosan tillverkades ju i Lübeck under en lång tid, så den är inte så svår att få tag på. Men med rätt köpare kan du säkert få, tja en 5- 6 hundra för den är i väldigt fint skick"
Besvikelsen går rakt igenom rutan: "jaha ja, tänk...500, det hade man inte trott."

Men han killen med 400000 kronorstavlan, han blev livrädd.