om utbrändhet

Jag hörde att många av dem som är sjukskrivna för utbrändhet på jobbet, i själva verket har brännt ut sig hemma. Jag kan relatera till det där. På jobbet följer ju allting i allmänhet någon slags rationalitet. Man följer rutiner, jobbar undan, kommer och går på bestämda tider och är inordnad i ett tydligt hierarkiskt system.

Hemma däremot...här står hemelektroniken på stand by och bidrar till den globala uppvärmningen och kostar pengar. Men räkningarna hamnar under kökssoffan, så man får ta dem när det kommer en påminnelse och vem fan kan hålla reda på alla telecomleverantörer som ska ha minst 340 kronor i månaden för sina tjänster.

Vägskatten ska betalas i tid. På kylskåpet satt en återbetalning från vägverket på 90 kronor, men inte längre. Och man vet att det är just DE 90 kronorna som kommer att vara skillnaden mellan en sommar hos kronofogden och en sommar utomlands.

Mat ska ätas, stekas, hackas, packas upp, sparas i kylskåpet och det ska diskas undan och dukas fram och diskas undan och dukas fram i ett evigt krestlopp som inte låter sig rubbas. Tomflaskor och gamla glasburkar ligger i en hög bakom dammsugaren så när man tar fram den väller hela sopberget ut på köksgolvet igen. Flera saker ska hållas i luften samtidigt. Ugnen är på, TV:n är på, telefonen ringer fast man har "NIX". Brandlarmet går för att man inte satte på fläkten eller för att man har glömt köpa ett nytt kolfilter och var köper man det då?

Har man katt, har man kattsandlåda och en liten spade som har hamnat längst in under badkaret, så man tar en sked istället. Och så hamnar den där skeden någonstans och man vet inte var, förhoppningsvis inte i köket igen. I barnkammaren har barnen byggt en koja för det är deras förbannade rättighet, men nu är klockan snart 9 och de har inte kommit i säng än och om de inte sover före halv 10 orkar de inte upp i morgon och då kommer man ju aldrig att komma fram till jobbet så att man får vila upp sig.

Äh, jag klagar i onödan just nu. Men visst har jag rätt? Visst skulle man vilja släppa sargen ibland och bara strunta i allting. Låta allt flyta tills det kommer någon annan, någon som är stor på riktigt, och styr upp?