and so it goes

...men jag ska inte kasta skit på Kay Pollak känner jag. Han vill ju gott i varje fall. Det har knappast med ondska att göra, det han håller på med. Över en mille gick och såg "så som i...", inte ett öga var torrt.
"Gör det bättre själv då", hör jag hur jag säger till mig själv.

I dag kan det inte vara lätt att heta Colin Nutley eller Helena Bergström. Tidningarna har rullat sig i sågningar. Fnissmuskeln lär ha fått sig en rejäl omgång runtom på kultur och nöjesredaktionerna i slutet av förra veckan.

Är det någon som minns "Änglagård"? Jag hade varit utomlands i några månader och kom hem till en pånyttfödd nation. Har du sett DEN? Mer sa man inte. DEN! Och när jag gick till biografen där på Kungsgatan för att se DEN, var det som att gå till ett maranatamöte. Folk grät redan innan. Colin Nutley var kungen över alla här. Den svenska sommaren var återupptäckt. Den svenska landsbygden och den svenska småbonden var återupprättad. Och Ernst Günther var så gullig. Det tyckte alla.

Men det var då. Det är bortglömt nu.Nu är det "Angel" och lustmord i hela dagspressen och roliga skämt i Pangprego i P3, and so it goes.
Men Colin kommer igen, jag lovar. Och näste man till rakning kan mycket väl heta Kay Pollak.