Kvällarna ute

Det är skönt med de här långa dagarna. Jag gick direkt ut med ungarna när jag kom hem från jobbet, gick in och käkade och gick snart ut igen. Det kommer ungar från överallt. Skolgården utanför vårt hus är samlingspunkten. Barn i alla åldrar träffas där. Några kommer från rätt taskiga hemförhållanden tror jag. Små 8-åringar som kutar runt med en mobiltelefon i ett snöre runt halsen och inte lomar hem förrän klockan har passerat 10 och solen har gått ner. Det blir ödsligt på en gång när skolgården töms, men de där ungarna som inte vill gå hem segar sig kvar in i det längsta. Sitter i gungorna och sjunger för sig själv, sparkar på något gammalt träd, leker med kottar, vad som helst.

Vi brukar gå in vid halv 9 och då blir det sandigt i hallen. Sand som sprider sig ljudlöst i lägenheten och tar sig in överallt. I soffan, på köksbordet, i sängarna - framför allt i sängarna. Små osynliga korn som skaver och gör det omöjligt att somna. Ungarna sover med skitiga fötter för de vägrar att bada. Men de somnar kvickt. I går kväll sa Mårten att det var för ljust för att vara kväll. Sen somnade han. Han sov till halv 8 i morse och då fick jag bära in frukosten till honom för att ens få honom ur sängen.

Stella har bråda dagar. Det är rätt komplicerade sociala trådar att följa om man ska komma in i tjejgängen där ute. Alla koder sitter inte och det är svårt att förstå hur hierarkierna ser ut, men att det finns hierarkier är rätt tydligt. De brukar leka någonslags lek i rutchkanan som går ut på att de ska rädda varandra från att trilla ner i lavan där nere. På något sätt inordnar de sig där. Några pallar inte trycket och blir hängande i utkanten. Som vuxen ser man allt men förstår inte någonting.

Fan det är hårt att vara barn, känner jag nu när jag skriver det här. Och det är svårt att underlätta också. Jag menar, som vuxen kan man omöjligt gå in och styra upp en situation man inte har varit med i från början. På avstånd förefaller en konflikt rätt så tydlig, men när man kommer nära och ungarna börjar reda ut vad som har hänt och varför den eller den inte får vara med, blir den nästan omöjlig att tyda. Allt jag kan säga till mina ungar är att de ska lämna de situationer de inte trivs i. Att de aldrig ska underkasta sig gruppens lag om den går stick i stäv med vad de själva känner.

Här käkar Mårten frukost. Mysig kille.