Tack för alla fina gratulationer.

Jäklar vad glad jag blev när jag tittade in på min just den här veckan lite bortglömda blogg och såg att det var en massa födelsedagsgratulationer.
Tack alla kära vänner för det. Jag känner mig hedrad.

Och sorry för den dåliga uppdateringen den här veckan. Jag har ju gått kurs och det har varit tunga hemuppgifter varje kväll.
Stand up.
Och nu är den stora frågan: Hur gick det?
Svaret:
Det vet man inte.
Det vet man inte förrän man har testat på riktigt.
Det var en kille där nu i dag när vi hade avslutning - vi hade bjudit in några närmast sörjande och körde våra inövade alster för dem, jag tyckte att det var rätt plågsamt, fruktansvärt nervöst och lIte pinsamt - och den här killen gjorde knappast saken bättre: "Ja, vad det nu är ni gör, så inte är det standup-comedy."
Man ska vaska fram 5 skratt i minuten, sa han.
Ni lyckades få fram ett skratt och ni är åtta personer.

Det roliga är att jag under veckan verkligen har kännt mig som en fullfjädrad komiker. Mina kurskompisar har skrattat. Kursledaren, Thomas Oredsson, har sagt "bra" flera gånger (och han har till och med skrattat) och så kommer den här killen och PANG påminner oss om vad vi inte har lärt oss.
Att dra skämt.
Det svåra i kråksången dessutom är att det tydligen bara finns en väg att gå nu när den här kursen är avklarad. Vi måste upp på en riktig scen. Med riktig publik, som ska skratta på riktigt.

Folk har sagt till mig att jag är så modig som har gått den här kursen.
Nä, det är jag inte.
Men nu, tack så mycket - nu kommer jag att behöva en stor dos.
Mod.

Den som är nyfiken bör börja hänga på Big Ben, korsningen Folkungagatan/Renstiernadsgatan under söndagarna som kommer nu.
Om det händer, kommer det att ske där.
Men jag vet inte när.