"Ingenting känns särskilt anrikt", sjunger Tomas Öberg i en gammal Bob Hund-låt från -99. I dag har det varit en sån dag. Jag har gjort massor och det har hänt stora saker, men ingenting känns särskilt anrikt. Det är stressigt nu. Allting flyter förbi utan att man får fatt på det. Jag tjatar mycket om stress i den här bloggen, har alltid gjort, men stressen är en stor del av mitt liv. Jag tror till och med att jag behöver den för att komma framåt. Med den tritsa bieffekten att ingenting känns särskilt anrikt, sen efteråt, när man har planat ut och ska summera.
Grabbarna hade sin sista dag på dagis, efter sommaren börjar de på en ny stuga så det var liksom den stora hejdådagen i dag. Och kanske just därför dröjde jag mig kvar lite extra på jobbet och missade all ordinarie personal när jag kom och hämtade. När jag klev av 2:an vid Sofia skola slog det mig att vi borde ha köpt en blomma från vår familj och att jag åtminsone borde ha bjussat personalen på en kram så här den sista dagen. Istället blev det vanlig överlämning från extrapersonal med informationen att "allt har varit bra i dag" och så var en 6 år lång relation bruten. Känns inte särskilt anrikt.
Midsommarplaner: Man ringer på brusiga mobillinjer (som från och med 1 sept 2009 mycket väl kan vara avlyssnade) och planerar spritinköp och grälar om vem som ska handla maten och om vi ska grilla eller käka lax. Om vi ska sova över eller åka hem. Inte åka hem väl? Då kan inte chauffören dricka. Är systemet öppet i morgon. Nej, dvs det är bara 45 minuter kvar. En kortslutning på en microsekund får Vita Bergen att gunga, flygplanen till Bromma glider in över stan och man tänker att detta är det sista jag ser i det här livet. Man sätter sig ner och lutar huvudet bakåt. Det disiga himlen kastar vitt ljus och hjärnan registrerar inga andra ljud än de som kommer från det där flygplanet och som blir starkare utan att för den skull låta som typiska flygplansljud. Sen är man tillbaka, det är bara stressen ju, dags att gå hem du, hinna med bussen, skynda förbi systemet. Detta för att fira en högtid som i det här landet har firats i 1500 år. Känns absolut inte anrikt.
Natt nu. Stella gnisslar tänder inifrån vårt rum. En halväten japp ligger på bordet. Mimmi skriver CV här på datorn intill (varför får alla ångest när de ska skriva CV?). Försöker summera dagen. Det hände mer i dag. Stora saker. Saker som för 9 år sen hade fått mig att korka upp champagne. Men inte i dag. Ingenting känns särskilt anrikt. Det är ingens fel. Det bara är så.
PS: Ju mer jag tänker på det, ju mindre vet jag vad "anrikt" betyder. Jag vet bara att "anrikt" är bättre än "inte särsklit anrikt".
PS 2: Vi köpte ingen sprit.
6 kommentarer:
Intressant.
"anrikt" får mig idag att associera till något "beständigt"... som tatueringar, något som du varit inne på tidigare i ett par texter här.
Och apropå det - missa inte den här länken:
http://deputy-dog.com/2007/08/24/top-10-physically-modified-people-2/
Hej Anders!
Stämmer det att du spelade i Öronstöring, som bland annat medverkade på en samlingslp tillsammans med Kylskåpsmanglarna. Mejla mig gärna i så fall.
Med vänlig hälsning
Mikael Sörling
www.sirling.blogg.se
mikael(punkt)sorling(a)gmail(punkt)com
Alltså, anrikt är väl rikt på anor?
Typ gamla anrika ätter i Riddarhuset?
Något som inte är anrikt är alltså utan anor. Nytt, utan historisk (ärofull) förankring?
Det mesta, skulle jag vilja säga, känns inte särskilt anrikt.
Hej!
Vart tog du vägen? Hoppas midsommar var fin även utan sprit;).
Bra text Anders. (Jag skrev äntligen en längre idag med någon typ av innehåll. Läs gärna den:
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/06/birgitta-och-vera.html)
Hoppas ni har det anrikt utomlands!
Nä, håller med, det var inte vad du kallar anrikt mot sex års dagispersonal som vårdat det finaste du har. Men det kan man ju åtgärda efter sommaren, det är aldrig för sent för nåt som är gott.
Skicka en kommentar