..men var inte det vi såg i kväll, det absoluta slutet på en storhetsperiod i svensk fotboll? Jag har aldrig sett de där grabbarna se så trötta ut. Och stackars Kim Källström, tänk att han inte fick det att lossna i landslaget under hela sin karriär. Detsamma kan sägas om Zlatan. Bortsett från en klack mot Italien och ett osannorlikt skott mot Ungern, har han egentligen aldrig riktigt fått det att lira till 100%.
Nu tar en ny generation vid anförda av världsnamn som Fredrik Stoor och Sebastian Larsson. Nu väntar en lång grå Roy Anderssonsk era där vi kommer att lira i samma division som typ Finland och Belgien; när en seger mot Danmark i en vänskapsmatch kommer att firas med fontänbad och aftonbladetlöp över hela stan.
Tänk ett långt lerigt 80-tal, minus IFK Göteborgs framgångar.
Deppigt va?
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
4 kommentarer:
Frågan i vår soffa: "Vad käkar ryssarna?"
Frågan i vår soffa: "Vad hade svenskarna tagit?"
Att dö är seger,inte nederlag....
åh, fotboll, finns det nå mer tröttsamt, speciellt sverige, fyfan. handboll för rullstolsbundna är fan roligare.
Skicka en kommentar