Jag sitter i köket nu. Mimmi och Alex sover fortfarande. Mårten har just avslutat sin frukost och tänker kasta sig över lördagsgodiset nu. Vi köpte en gigantisk kolapåse från euroshoper i går, som han och Alexander ska äta sig igenom under dagen är det tänkt. Stella har åkt med Mormor och Morfar till Skåne på en vecka, så det är bara vi här. Den lilla familjen, mamma, pappa och två små pojkar. Känns riktigt Svensson faktiskt. Men bra. Och lite ödsligt.
I dag är det lördag och vi ska bygga vidare på kojan som påbörjades sommaren 2006. Den har svällt ut över alla bredder nu, och när dagens etapp är avklarad, ska vi uppåt, högre upp i trädet den står runt. Bilder kommer när jag har bytt dator igen.
Uppdatering:
Det handlade ju om kojan, som vi bygger på och kommer att fortsätta med så länge vi lever och trädet den slingrar sig runt också gör det. Så här såg den ut förra sommaren vid den här tiden:
Och så här ser den ut i dag (i går, för nu hör jag hur det hamras däriutifrån igen). Kanske inte så där jättestor förändring, men ändå. Ett visst framåtskridande tycker jag ändå att...
8 kommentarer:
Ja, men det är ju strålande skrivet Anders! Du har sannerligen en vuxen ton i dag...
...Rom byggdes inte över en dag...-Allt det"mästerliga"även kallad"välarbetad konst",tar sin tid"tar sig form"-Ur lera eller av trä?-Slutet gott,allting gott-i år eller nästa år,kanske..
Ankie: Du det där med vuxen ton är inte medvetet, det är bara det att jag fyller 40 nästa gång.
Anonym: Slutet kommer aldrig, vårt bygge ska aldrig bli klart.
Funderade över det där med den lilla familjen igår. Vi satt på balkongen, vi två som utgör den här familjen, och åt hämtmat från thaiköket nere vid tunnelbanespåret. På gården grillade grannarna. Det var, om vi nu fattat det rätt, mamma med 2-3 vuxna barn, tonårssonen med flickvän och flickvännens mycket yngre syster (eller dotter), några ingifta och sex barn i åldrarna 2-10 typ. Lek, prat och lite gråt inemellanåt. Alla trängs dom i en liten lägenhet, där vi inte är riktigt klara över vilka som egentligen bor. Det kommer och går folk hela tiden.
Lite avundsjuka blir vi ju där vi sitter med vår wokade hämtmat och bara är två. Med släkten långt bort, ibland längre än det verkligt geografiska avståndet.
(Å andra sidan stod det oss fritt att gå upp till Fontänen och se på bio kl 21 igår kväll.)
Och lite sent är det att skaffa den där bullrande storfamiljen. Misstänker att matriarken i sällskapet på gården är i makens ålder...
För det första: Fontänen? Ni bor i Vällingby va? Där bodde mina föräldrar innan de fick barn. Jag tror att jag är (som det heter) koncepuerad i Vällingby.
Den stora familjen är ju rätt krävande. Man måste ständigt vara i ballans med sig själv. Minsta glas rödvin för mycket kan vara förödande när ungarna far runt och man med armbågen slår ner någon hög av tidsskrifter som har placerats i väntan på mer plats och tid för sortering.
Antar att ALLA inte bor i den där lägenheten. Men folk är trångboddare än vad man tror.
Hoppas taiwoken var god. Och filmen bra.
Jo,
Vällingby är det. Vi sålde bostadsrätten i Bromma och flyttade till en mindre hyresrätt i Vällingby. Och vi trivs bättre än vi gjort på väldigt länge, både i området och lägenheten. Inte för att vi inte trivdes tidigare, men det här är något annat. Folklivet, arkitekturen, Centrum, gården, odlingarna... Att kommunen (?) och hyresvärdarna gör det så himla trevligt, att inte behöva vara beroende av någon eldsjäl till granne i brf-föreningen.
Det enda som stör lite är att jag jsut nu läser John Ajvide Lindqvists böcker om vampyrer och zombies som springer runt här ute bland 50-talshusen... Det ger liksom en annan dimension till det hela...
Själv vill jag gärna tro mig tillverkad i ett tält i Mellbystrand, eller om det var Vejbystrand, sommaren 1967...
Och den stora grannfamiljen, hur många dom nu är, var minsann uppe på matinévisning på Fontänen idag också. :)
Vällingby fungerar således. Lite som Årsta då, om jag får kontra med en annan finfin stockholmsförort.
Snickarglädjen,har tydligen"smittat av sig"?Med hängivna"små medarbetare"verkar"det omöjliga"ta form...-Och kanske bli större än väntat?
Skicka en kommentar