”Betänk avståndet härifrån bort till den där granskogen.
Betänk tystnaden där borta.
Det är ett avstånd av tystnad.
Vad hörde man om man var där nu?
Hörde man oss?
Eller hörde man bara prasslet av en skogsmus som vänder och sätter fart under hålfoten?”
Vi satt på Björners och Stinas skruttiga altan och förde oväsen. Vin dracks och rött kött slukades. (Att det blev för mycket mat vet ni redan; att jag närapå blev magsjuk på kuppen, och vet ni – det var den hemgjorda glassens fel, lingonglassen och créme caramelle-glassen, och Stinas spenatpaj som blev klar i sista momangen och slängdes fram på bordet när vi egentligen redan hade ätit klart.)
Innan måltiden hade vi skålat i frozen margarithas och alla var lite småpackade redan när vi satt oss. Vi slamrade och talade högt och skrattade och la ut texten lite i mun på varandra så som man gör när man träffas på sommaren och är ledig.
Så slog Björner i glaset som om han skulle hålla ett tal.
Betänk avståndet, sa han.
Betänk tystnaden.
Jo tack, jag betänker. Och under resten av middagen längtade jag dit ut, till granskogen, tystnaden, och prasslet av en skogsmus som vänder under hålfoten.
9 kommentarer:
För mig kommer detta inlägg att bli anrikt.
Hua hörrö... Hoppas du hitter ett lugnt hörn i dag.
Den där Björne som utbringar en sådan skål, träffar jag gärna.
Äh, bilden? Ser inte ute som en granskog i mina ögon.
Kanske deras altan?
Äh, jag hade ingen bild på den där skogen, den är fö rätt så ful på något sätt - i varje fall med gotlandsmått mätt.
Så jag tog en bild som jag tyckte passade på ett tematiskt plan.
Han heter f ö Björner. Ovanligt namn, blir fel rätt så ofta.
Fridens
-Då gäller det att finna det nådens skattbara vin som heter Övervinna....
Björner Torsson?
Fint träd hur som helst! Barr eller löv, spelar ingen roll för tystnaden (tyckte jag var lite rolig bara). Noterar namnet.
Björner Torsson
Skicka en kommentar