luftens orcher

Kanske på grund av att jag har jagat dem hela sommaren och har levt i latent skräck för dem ända sen jag såg den första någon gång i slutet av april, kom det som en lättnad i morse när jag äntligen blev biten av en geting. På foten. Det gjorde fruktansvärt ont i 1 minut. När smärtan hade lagt sig var den död + ungefär 5 av dess kusiner (eller syskon eller hur de nu har det med släktförhållandena, dessa insekternas orcher). Jag dödade dem mest för formens skull. Och för att det faktiskt är rätt skönt att få bli förbannad och att i ilskan kosta på sig att utdömma och verkställa lagens strängaste straff. Och jag tänker att om jag är dedikerad och dödar alla getingar som korsar min väg från och med nu, så kanske jag lyckas utrota hela den sydgotländska stammen. Etnisk rensning alltså. För jag menar, ett bett på foten är väl okej, men nästa gång kan det ju vara i munnen. På Alex.

Uppdatering:
Ytterligare en mindre familj utplånad. Är det någon som har provat att smasha dem med stekspaden? Gör det. Det är kul, lite som att spela arkadspel, och man fylls av en fantastisk känsla när man får in en ren träff, ungefär samma som jag föreställer mig att man fylls av efter en lyckad golfswing. Men man måste leta lite efter getingen efteråt. Det är viktigt. Gadden funkar även när de är döda. Leta långt bort. Någonstans utmed väggarna.