Idrottens Astrid Lindgren

I tidningarna räknar man ner till OS. 9 dagar kvar. Åh! Hur ska det gå för fotbollsdamerna? Stefan Holm? Carloina Klüft? Och hon den där tjejen från Dalarna? Åt helvete hoppas jag, att OS blir det stora fiasko de förtjänar eftersom de inte har stake nog att backa ur och bojkotta eländet.

Det retar mig något enormt att Klüft åker - särsklit hon, självaste friidrottens lilla Astrid Lindgren som bara tävlar för att det är så himla kul. Nu väljer hon att stötta en av världens grymmaste diktaturer genom att åka dit och öppet ge dem sitt godkännande. Jag som brukade ha så höga tankar om henne.

Här har hon ju värsta möjligheten att verkligen peka på hur fel hon tycker att det som sker i Kina är. Hela regimen har strupen blottad nu. Situationen är så oerhört skör för dem. De har förberett och städat i åratal nu. Investerat miljarder. Deporterat andra klassens medborgare upp till de alldra nordligaste provinserna för att de inte ska synas under spelen, tvångsinlöst hela stadsdelar, skövlat och avrättat och knackat munkar. Det är nu de ska visa upp sin finaste, allra investeringsvänligaste, västfasad. Inget får gå fel under spelen. De är livrädda för kritik nu. Varför tar hon inte chansen? Varför är det ingen som tar den? INGEN!

Ännu en referens till Astrid Lindgren: När Ronja Rövardotter har fastnat i skogen, hon ligger rätt risigt till för vildvittrorna har fått korn på henne och nu är det bara en tidsfråga och hon ber rumpnissarna om hjälp. Hon skriker och ber, men de tittar bara på henne utan att förstå: "Vaffö då för? Vaffö skriker hon på detta viset?" Det är väl ganska på pricken där vi har våra idrottare i dag. Blinda för allt som inte rör dem själva. Vända inåt, mot den egna prestationen.

Jag känner mig oerhört främmande för hela idrottsvärlden. Deras icke-ställningstagande är kväljande. Vi lever inte på samma planet känns det som.