Bilderna: Det som kommer sen. Belöningen. En torsdag i skogarna runt Hellasgården. Jag och min gamle vän Mats Rosén hade packat varsin ryggsäck med äggmackor, kaffe och mandrariner och stämde möte på parkeringsplatsen klockan kvart i 10. Sen gick vi ut i höstens vackraste dag. Vi följde milslingan, pratade om livet, tittade på fåglar och utsikter. När jag kom hem hade nästan en hel arbetsdag gått, men på den smala timma som återstod hann jag med ungefär lika mycket som jag brukar en vanlig dag på kontoret.

Skoldebatten i går kväll. Var det någon som såg den? Jan Björklund säger att han vill återupprätta läraren som en auktoritet. Att han vill förbjuda mobiltelefoner på lektionerna och att han vill införa tydliga kunskapsmål. Jag undrar om det är någon som inte vill det?

Det retar mig ganska rejält att Björklund gör politiskt karriär på att sparka upp öppna dörrar, utan att skjuta till det som skolan verkligen behöver: Mer pengar. Resurser till hemspårksundervisning, trafikundervisning, speciallärare, mindre barngrupper, fräschare läromedel, bättre mat - allt det som faktiskt krävs av skolan för att man med trovärdighet ska kunna begära av ungarna att de ska ta skolan på allvar.