open ingella i går

Det var fullsatt på Komikaze i går kväll och jag kände mig lugnt och trygg när jag kom dit. Jag hade nya skor också och kände mig rätt skön när jag slog mig ner i komikersoffan med en läsk och min anteckningsbok.

Av någon anledning drog man av alla de tunga namnen under första akten och så släppte man på oss lite mer rookiebetonade komiker i akt 2 och 3. Kanske beror det på att publiken på Ego är rätt så segstartad. Alexander Forsell fick inte mycket ut av dem, trots en mer än stabil insats. Och geniala Sandra Ilar fick bara ut en bråkdel av vad hon förtjänade. Hon är helt fantastisk tycker jag. Hennes skämt ligger på en annan (inte nödvändigtvis högre) nivå än vad man är van. Det skulle vara intressant att läsa dem på papper. Mycket märkligt och mycket intelligent material.

Ola Söderholm och Fredrik Lord är ju grymma. Under deras framträdanden var det bra fart på publiken. Men de skulle å andra sidan få liv i högsta Sovjet om det behövdes.

Efter paus inledde Johan Sköld och värmde upp inför Rookieavdelningen, och det är som jag har sagt förut, att allting blir 25 % roligare om det sägs på skånska. Men jag tycket inte att han fick vad han förtjänade av publiken han heller. De var riktigt knepiga. Kändes ängsliga och vågade inte skratta ut.

Jag minns när jag jobbade med impro, då pratade vi alltid om publiken i termer av bra eller dålig grupp. En bra grupp är enad och individerna i gruppen är inte rädda att visa vad de känner utan vågar skratta när impulsen kommer. En dålig grupp är indelad i fraktioner och tänker efter ett varv extra innan de ger efter. Det gick i vågor i går. Under Fredrik Lords framträdande fungerade publiken plötsligt som en bra grupp. Under Johan Skölds var de åter ängsliga och lite snåla. Kanske beror det på att publiken sitter i två rumsligheter med en stor bar i mitten. Scenen är placerad mitt för baren och när man kör måste man hela tiden vrida sig 180 grader för att publiken ska få lite ansikte.
¨
Ja, ja, klaga på publiken kan man ju alltid göra. Själv kände jag mig rätt nöjd men ändå inte helt tillfreds. Jag gick på som första rookie och for upp i hög tonart ganska snabbt, tappade lugnet och började be om ursäkt för mig själv på ett ganska typiskt Anders Sparring-sätt. Men det är OK, jag får fler chanser.

Karin Fagerlund såg jag på Tiny Comedy för 6 veckor sen. Då var hon rolig, men alldeles för pratig och hade långa passager där man som publik tappade tråden fullständigt. I går agerade hon som ett fullblodsproffs och kliade publiken exakt där den ville bli kliad. Hon var bäst i andra akten.

Bianca Meyer var också bra, men jag tror att hennes akt kan bli ännu läskigare (och roligare) om hon vågar köra "jag-har-varit-deprimerad-och-försökt-ta-livet-av-mig-spåret" fullt ut.

Jag gick innan tredje akten. Barnen är sjuka hemma och jag ville inte ramla in klockan halv 12 och mötas av en gråtande familj. Glömde kortet i baren och fick vända i tunnelbanan. När jag kom tillbaka höll konfrenciern Ingella på att rådda om publiken från restaurangdelen och föste in dem i bardelen. Jag tror att det var ett smart drag.

Enligt vad jag har hört och läst var tredje akten lyckad.

Mitt nästa framträdande blir den 1 maj på Hagagatan 48 då jag och Henrik Blomkvist och Carl Magnus Karlsson drar igång en ny klubb. Kom då. 75 kr inträde. Kl 19.