Blond Swedish Amateur Comedy Club

Jag var riktigt dålig på Blond Swedish Amateur Comedy Club på Soap Bar i kväll. Riktigt dålig på ett sånt där bra sätt som man måste vara ibland för att lära sig något nytt.

Det var tunt med folk när jag kom och de flesta tycktes vara i lägre 20-årsåldern. Just snett bakom scenen satt ett gäng tjejer och skrattade åt allt jag sa. Jag gillar inte när folk skrattar utan att jag känner att jag förstår varför. Jag blir nervös. Från resten av lokalen kom bara tung tystnad. Jag började nog rätt bra, men tappade närvaro mitt i andra rutinen och körde resten liksom i blindo. Värst av allt var kanske att ingen sa ett ljud när jag klev av. Liksom röda havet inför Moses öppnade sig samlingen av komiker hörnet och släppte fram mig till min jacka och min mobiltelefon. Och slöt sig bakom mig, tysta.

Det var inte bara jag som kände mig missnöjd efteråt. Jag tänker inte nämna några namn, men minst en komiker såg på gränsen till förkrossad ut. Det kändes lite som att vi hade varit med om ett krig. Det hade varit vi mot publiken. Några av oss hade vunnit, andra förlorat.

Märkligt: När jag lämnade krogen träffade jag Bogdan, Sara och Carina utanför 7 - 11 vid Nybroplan. De hade suttit av en nederländsk teaterversion av "viskningar och rop" som gästspelar under bergmanfestivalen på Dramaten. Svårt konstnärligt hade det tydligen varit. Rätt dåligt om jag läste mina vänner rätt. Hur som helst, när vi stod där och pratade och jag som värst dissade min egen insats, dök ett par tjejer ur min publik upp och sa att jag hade varit lysande. Bäst i kväll. En av tjejerna la handen över magen och sa att hon hade skrattat så att hon inte kunde andas. Jag frågade om hon menade allvar.
Ja, det gjorde hon.
Och jag tänkte att vi nog inte lever i samma verklighet hon och jag. Och jag hoppas just i kväll att det är hennes verklighet som är den verkliga.

Hemma igen.
Vi har set slutet på Shyfferts föreställning på kanal 24. Mycket bra. Väldigt enkelt och fint. Vidare surfade Mimmi in på SVT-play och visade mig den fantastiskt egensinniga och snillrika kortfilmen "Lidingöligan" av Maja Lindström. Den gjorde min kväll kan man säga. Hatten av för filmkonsten när folk vet vad de håller på med.