onsdag 27 maj 2009

jag tror att jag kan skriva nu


Hemmet är i kaos under 90% av vår vakna tid men vi städar och plockar för njutningen att röra oss i det städade under bara någon sekunds bråkdel. Kvällarna blir långa nu. Ungarna vill aldrig gå och lägga sig och när mörkret äntligen kommer känns det nästan för sent att tända lampor. Vi hänger skynken och tyger över fönstrena och missar allt som är på TV och hinner inte se DVD längre. Den smala strimman av barnfri tid blir allt smalare. Det är varmt i lägenheten. På balkongen står en back öl och jag tog mig en för en stund sen. Fortfarande trots att klockan är elva, kan jag se den rosafärgade himlen spegla sig i fönstrena på husen en bit bort. Det är Champions leauge final men vi har inte TV 6. Det är tyst nu. Grannen duschar, men det är ändå tyst. I dag tog jag emot ett förlagskontrakt - mitt första i livet. Ska skriva mer. Det är tyst och jag tror att jag kan skriva nu.

5 kommentarer:

Nonsensakuten sa...

"Den smala strimman av barnfri tid blir allt smalare".
Stark formulering. Svenska sommarlägenheters fönster ser ut som under andra världskrigets mörkläggning. Njutbart också med öl på balkongen. Det är sånt alla kriminalkommissarier tar sig i sk "sommardeckare".

Anders Sparring sa...

Ahh, kriminalkommissarie i sommardeckare. Där vill man vara.

Ströbaek sa...

Lämnar bara ett litet avtryck... att jag varit inne och läst lite.

Tada

Anders Sparring sa...

Välkommen hit, och åter

Helena von Hofsten sa...

Magnifik bild - både den om den smala strimman, och den verkliga med skuggan av ett barn, på dörren.