Mannen på bilden har inte somnat än trots att klockan är närmare 11. I min dator finns ett nytt avsnitt av True Blood. Vi har väntat på säsong 2 sen i julas och nu är det bara en svårsomnad unge mellan oss och Sookie Stockhaus nya äventyr i vampyrvärlden.Alexander blir större nu. Han pratar bra och kan uttrycka sig väldigt rakt och koncist. Det är en häftig tid som förälder, den när barnet kommer ut ur sitt stumma skal och börjar nyansera sig. Alexander vill äta sin frukost i vardagsrummet. Han säger det klart och tydligt. Han vill gå ut också. Och han gillar sin pippidocka och han tycker att pyjamasen är en klänning. Några små gluggar in i en föreställningsvärld och ett kynne som har varit stängda fram till nu.
Bilden tog jag för ungefär två veckor sen. Det är mormor i andra änden av luren. Hon är rätt bra på att prata länge för man måste prata länge när man pratar med Alexander. Man måste ha tålamod, men det är det värt, för när han är klar kramar han och pussar luren. Sen vill han spela fotboll. Han säger det.
6 kommentarer:
Det låter som min 2,5-åring. Tidigare oanade funderingar som plötsligt får ljud och form.
Och svårt motstånd till att sova.
Det är roligt när de vaknar och tassar upp på morgonen. Istället för "hej" eller "gomorron" kan de gå rakt på sak och säga saker i stil med: -Jag hade också en bil. Men den var röd och så var den sönder...
Morgondisigt snömos troligen frambubblat som en förlängning av nattens drömmar.
Vad tyckte du? Del 1 säsong 2 gick på HBO här häromkvällen. Jag tyckter de tappar den sköna mystiska Louisianastämningen och börjar likna en skräckfilm med alldeles för många onda. Men så är jag ingen fan av skräckfilmer heller.
Jag vet inte vad jag tyckte. Tappade faktiskt lite intresset redan i slutet av första säsongen. Gillar dock relationen mellan Sookie och vampyren Bill.
Ännu en magisk bild.
Kärlek!
Skicka en kommentar