Stå upp på El Mundo 2

Det var fint i går. En lagom melankolisk höstkväll, fortfarande +20, men med ett annat ljus. Folk blir lite snyggare på hösten. De är fortfarande solbrända och kläderna som inköptes före sommaren har hittat sin passform.

Inne på El Mundo var det trångt och varmt (lite för trångt under första akten, faktum är att stämningen steg i andra akten när det blev lite mer luft mellan besökarna).

Henrik inledde fint och tryggt och sen var det min tur att kliva på. Jag kunde inte texten så bra, men är ändå nöjd. Tycker att mina skämt fortfarande är på nybörjarnivå, men jag tänker vara snäll mot mig själv i fortsättningen. Det är roligt ändå. Publiken var ganska reserverad till en början, men alla verkar oerhört nöjda efteråt. Bianca Meyer, Johan Grundén och Martin Krantz slet med dem och när Dominik Henzel klev på som sista komiker i första akten var de varma. Och han är ju så rolig. Rolig på ett aggressivt och lite affekterat sätt. Det är som att han just har kommit upp ur gropen. Han suger i sig 4 kubik luft och sen är det full spruta i en kvart.

Efter paus var det som sagt lite glesare i publiken, men det gjorde ingenting, tvärtom. Marika Karlsson inledde och testade nytt material inför TV-inspelning i kväll. Efteråt sa jag till henne att hon kanske är lite för rolig i sig själv för att riktigt kunna avgöra om materialet håller. För hon är väldigt kul på scen. Och trygg. Hon är en sån där komiker som tar hela ansvaret själv. Om jag råkar bränna ett skämt känner jag hur publiken kollektivt drabbas av obehag och börjar tycka lite synd om mig. När hon gör det, tycker de bara att hon är extra kul och vill höra mer.

OK - jag tänker inte recensera mer. Johan Ranner, Marcus Johansson och avslutande Henrik Elmér gjorde väldigt bra ifrån sig alla tre och efteråt kändes det som att alla var mycket nöjda. Jag pratade lite med Marcus och han jämförde "Stå Upp på El Mundo" med "På besök" i Malmö. Han sa att han uppskattar en klubb med fullvuxen publik som ställer högre krav på komikerna, en publik med snäppet smalare referenser och en publik som inte stödskrattar när de innerst tycker att det inte funkar. Han sa att det var en komplimang och jag tar det som en sådan. Jag tänker att "Stå upp på El Mundo", som klubb, är lite kärvare. Att den är lite mer Jörn Donner och lite mindre Collin Nutley. Jag gillar den tanken.
Lite mer Jörn Donner.

För övrigt var Micke Berg där i går igen. Han gick vid paus. Rastlös. Nästa gång ska jag säga till honom att komma en timma senare.