Tack

Ny dag, sol igen. Sommaren är i pensionsåldern, men ännu är den en glad AMF-pensionär på sprillans ny BMW-hoj genom det svenska landskapet. Fikade på Spuntino och det var gott, därefter mycket inspirerande möte inför nytt fräscht småbarnsmagasin som jag och Janne ska skriva manus till och som kommer att bli fantastiskt.

Jag är mycket glad efter måndagens Stand Up föreställning på El Mundo. Fullt med folk, ända upp på scenen och på golvet framför. Det var varmt och koncentrerat där inne. Det känns som att publiken börjar lära sig vad som gäller nu. Men det ger inte bort sig alltför lätt. Komikerna får fortfarande kämpa för varje skratt. Sista komikern, Anders Celin, lyckades få en kvinna i publiken att högljutt lämna lokalen. Det var bra. Inte för att hon inte hade där att göra, men för att det satte igång en process i publiken - får man skämta om vad som helst? Diskussionen fortsatte sen på trottoaren utanför. Det blev som ett litet party kan man säga. Ett nyktert och mycket intellektuellt party. Sånt gillar man ju.

Tack Anders Celin för det. Tack också ni andra. Isak Jansson, Pernilla Hammargren, Elina du Rietz, Stellan Sjöström, Peter Merecki och Jörgen Lötgård. Ni bjöd på er själva till 100%. Jag är stolt över er.

Jag såg roasten av Björn Gustafsson från Berns på femmans hemsida i går kväll. Alla är ju väldigt roliga, alla skämt sitter, inga problem. Men om man ska göra TV av standup på det här sättet i fortsättningen (för det kommer mer) krävs nog något mer. Någonting i packeteringen, kanske en kortning av programmen, ännu högre krav på skämten NÅGONTING, för trots att alla gjorde bra ifrån sig, lämnade roasten mig med en känsla av tomhet.

Programledaren, Erik H behöver en coach också känner man. Han kunde gott ha taggat ner ett par snäpp, haft lite mer förtröstan i att han går genom rutan ändå.