Det känns som att hösten börjar sätta sig nu och att de värsta fjärilarna efter sommaren har lämnat kroppen. Någon sa att vi står inför oktober, den i särklass bästa stilmånaden, och för en gångs skull kommer jag att ha pengar. Tänker till och med köpa nya skor. Och klippa mig, för herrejesus vad jag ser ut i håret. Hillbilly är ett för milt uttryck när det gäller mig.
El Mundo börjar verkligen etablerar sig som klubb. Jävlar vad roligt det är med de där måndagarna. Och det känns som att vi har samlat ett gäng sugna stammisar också. De står där vid det inre hörnet av baren och blir alltmer säkra som stå upp-publik. Vi hade en fin kväll i går. Trångt utan att det var klaustrofobiskt och enormt bra komiker. No offence, alla som deltog, men Yvonne Johnsson var bäst. En av de bästa överhuvudtaget som har varit med på El Mundo. Yvonne har en stillsam pondus och en småländsk, mycket intelligent och grov humor. I love!
I går höll för övrigt precis alla hög klass. Och med Thomas Oredsson, som avslutade, fick vår publik ännu en lektion i hur Stand Up kan se ut när den utövas i den högre skolan.
Det händer mycket bra överhuvudtaget på Erstagatan den här hösten. I morgon är det premiär för den litterära salongen på Spuntino. Tydligen är det redan slutsålt, men jag hoppas på fler tillfällen.
I dag har vi jobbat med Hotel Kantarell. När vi är klara med den här omgången har det producerats 72(!) avsnitt av den geniala serien. Och något säger mig att vi inte är klara då heller.
Nu ska jag titta på roasten av Henrik Schyffert. Gonatt.
3 kommentarer:
God natt.
Ja, men inte för dig, för du var bäst.
Men det är det här jag menar med att hösten är så himla skön. Projekt drivs, man ser framåt, skärper sig, är på sitt jobb, hämtar på dagis, håller reda på grejer, fixar och donar och det ger resultat.
Meningen med livet: Ordning och reda.
Hm.
Skicka en kommentar