Jag gick förbi Hammarbys träningsanläggning i dag. Den var tom naturligtvis. Några löv låg och skräpade på gräsplanen. Jag tyckte att det såg ut som om den lutade. Uppåt.
Det finns de som har dragit slutsatsen, av föregående inlägg, att jag är hammarbyare. Inget kunde vara mer fel. Men jag känner med dem. Och jag kommer att sakna dem. Jag minns hur det var när Hammarby kom tillbaka till allsvenskan 1998 och vi fick se fotbollsmatcher i Sverige som vi inte hade sett sen 50-talet. 34000 åskådare som gick och såg en seriematch. En kompis till mig - Ahmed - stod på norra Stå och skrek sig lycklig, trots att AIK förlorade premiärderbyt. Han lyckades hamna framför en expressenfotograf och fick uttala sig för självaste Mats Ohlsson. Detta är fest. Nu är det roligt med fotboll igen.
Men det är länge sen nu.
Hej då Hammarby.
Djurgården skiter jag i.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Fotbollsplanen måste definetivt ha lutat,under matchen iallafall!
För att ge svar åt julkalendern 2009 kommentaren: Jag hoppas verkligen att julkalendern är bra så att jag äntligen får äta upp den ökända hatten :)
Och självklart kommer jag se det första avsnittet som minst. Tappar ni sen en enda tittare så har jag gjort en nostalgivändning till Svenska ord boxarna och gamla julkalenderrepriser.
Skicka en kommentar