forsgrenska

I dag kostade det 1 kr att bada på Forsgrenska badet vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm. Medborgarhuset fyller 70 i dag, och de firade med priser anno 1939. 50 öre för barnen. Jag hade inga pengar, så jag fick dra en slip på 2 och 50.

Det var i princip folktomt inne i simhallen. Min bild var att det skulle koka av badande i de smala bassängerna, men tydligen hade alla haft samma onda aningar, för ingen hade gått dit. Forsgrenska är gemytligt. Jag tror att de flesta som går dit - i varje fall männen - går dit för att duscha och basta (och kanske spana in varandra). För några veckor sen var jag på Eriksdalsbatet med Mårten - det är helvetet, kallt och uppskruvat och omysigt. Forsgrenska är trevligt och folkhemskt och billigt (1 kr).

Stella och Mårten simmade en stund medan Alex satt på bassängkanten och höll sig torr. Sen gled vi listigt över till barnbassängen och jag jagade ungarna i en timma. Alex är rolig, han är ju liten som sjutton och ganska försiktig. Det brukar ta ungefär en kvart innan han är nere i vattnet, och väl i, vill han stilla promenera runt, rak i ryggen och inte alltför långt från kanten. Man får inte nudda honom, då blir han rädd att han ska bli kastad eller nåt, och han har ett spänt men glatt uttryck i ansiktet hela tiden. Efter en stund vågar han bli lite blöt i håret. Han snubblade en gång och fick huvudet under och konstaterade förvånat att han inte grät. Tillslut är han kall och blå om läpparna och då är det duschen som gäller.

I dag bastade han också. En tjock gubbe med kriminella tatueringar och grov röst hällde vatten på bastuaggregatet. Så att det skulle bli varmare sa han. Men egentligen blir det ju kallare. Jag berättade det för grabbarna när gubben hade gått ut. De blev lite rädda nämligen.

Sen var det godislandet och ungarna somnade i bilen hem och jag satt kvar en stund och käkade godis och lyssnade på radion innan jag väckte dem och vi gick upp i lägenheten.

PS: Julkalendern har fått så där kritik. Johan Croneman var snål som en dödgrävare i ett småländskt municipalsamhälle, Aftonbladets Petter Lingren kände tomhet och SVD:s recensent var förbannad och drog Toys-R-Us växlar på vårt arbete.

Men det skiter jag i. Årets julkalender är jättebra, visar det sig, och jag är ännu stoltare i dag än vad jag var i tisdags. Inte minst tack vare alla glada som har hurrat i föregående inläggs kommentarsfält. Tack. I love you. Jag bjuder på restaurang. (som fru Jackson skulle ha sagt)