Det är natten före första avsnittet av julkalendern, Superhjältejul och jag känner mig som ett barn kvällen före julafton. I morgon klockan 07:15 sitter hela familjen i hörnsoffan och kisar mot det skrapa TV-ljuset. Det har varit min positiva målbild under hela arbetsprocessen - just den där första morgonen med familjen. Ungarna har året till ära fått varsin papperskalender som jag noggrant har namnat. Jag har också präntat in i dem att inte tjyvkika bakom luckorna, särskilt inte bakom en viss lucka, för då blir hela spänningen förstörd.
Jag såg ju som de flesta redan vet hela kalendern förra söndagen och jag känner mig stolt, glad och trygg. Och så här kvällen innan vill jag lova att den kommer att bli omtyckt. Det är så många duktiga människor som har lagt ner så mycket arbete på den och julkalendern 2009 förmedlar så mycket värme och så mycket humor, så projektet kan liksom inte misslyckas.
Ett sångnummer i varje avsnitt blir det. Henrik och Sara har skrivit texterna och Saras kille Robert har tonsatt. Riktigt bra! Riktigt lyxigt! Och Eva Rydberg. Jävlar med vilken kraft hon sätter ner foten i Superhjältejul. Vi visste ungefär halvvägs in i arbetsprocessen att det skulle bli hon och jag blev nästan rädd. Hon var ju med i Trolltider. Herregud, nu ska jag, som bara var en liten unge som satt där med pepparkaksdeg i munnen och kissdroppar i byxorna och försvann in i den där julkalendervärlden 1979, nu ska jag skriva åt HENNE. Mrs Julkalender. Det finns ett ord för sånt (ett ord som jag egentligen inte tycker om, men som passar här): Räkmacka.
Den 17/12 förra året la vi sista handen vid våra avsnittsmanuskript, jag, Jan Vierth och Pascale Vallin Johansson. Sen dess har jag tänkt lite på julkalendern varje dag. Nu smäller det!
(Jag är medveten om att jag nu har uppat mitt eget arbete innan någon recensent har sagt sitt, jag vet inte hur det ser ut rent strategiskt, men det skiter jag i. Jag är mycket stolt över att ha fått vara med och göra Superhältejul. Det kan ingen i hela världen ta i från mig.)
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
2 veckor sedan
15 kommentarer:
Lovande! I vår familj tittade barnen (41 och 54 år gamla) med spänning nu på morgonen. 54-åringen tyckte särskilt att det var läskigt på slutet. Imorgon tittar vi igen! :)
Det är bra Anders,,
m
Jag och mina barn tycker det verkar mycket lovande. Visste inte alls att du var inblandad förrän eftertexterna rullade in. Kul! Bra! Grattis!
Här blev det i alla fall med beröm godkänt! Barnen satte genast igång med att leka Stålhenrik och Supersnällasilversara.
Gulle!
Vi tittar ikväll 18:45. Med kalendern i högsta hugg, ljus och kakor.
Jag ska titta ikväll! Spännande!
Vi tittar nu ikväll. Det blir spännande.
Min dotter tyckte att den var "så där", men bara för att den var FÖR KORT! Hon leker supersara här runt köksbordet. Jag kan redan nu säga att jag tycker att du är jätteduktig!
Nåt positivt i gamla Svedala! Verkar lovande, ska titta vidare och kolla vad barn och barnbarn tycker. Snälla vardagliga hjältar behövs liksom fantasin! Tack!
Och som det smäller!
Hurra för er och för årets julkalle!
Vi är fans, tycker ni gjort ett grymt jobb och imponerades stort av Rydberg i morse. Att hon har sån pipa, det hade jag (faktiskt) glömt.
För övrigt: Jag tycker det är bäst att ta ut glädjen i förskott. Annars kan man bli sittande där helt utan.
Vi tittar också här i New York på SVT play. Direkt när jag kommer hem från jobbet sätter vi oss tätt, tätt i soffan. Julmys.
Bra jobbat!
Gillar! Men visst är det för korta avsnitt!!
Jag tycker att du verkligen vara stolt, en fantastisk bra julkalender tycker jag. Och min son Nilo på 4 1/2 skrattar gott åt det, högsta betyg!!!
Skicka en kommentar