Stockholm kändes lite som jag föreställer mig ett februarikallt Riga i morse när bussen arbetade sig upp för Katarinavägen mot Södermalm.
Jag åker kommunalt i kylan. Annars cyklar jag. När man cyklar flyter man ovanpå, man har situationen under kontroll och vågar möta blickar, vinkar åt dem man möter. När man åker kommunalt har man staden som ett ok över axlarna. Man kryper ihop som ett bältdjur, tänker tvångsmässiga tankar och drar liknelser med öst. Jag tycker att folk är lite äckliga på nära håll när jag åker kommunalt. Det tycker jag aldrig när jag cyklar. I t-banevagnen eller på bussen får det där hotet om vinterkräksjuka eller svininfluensa plötsligt kropp. Det är han där i hörnet, med näsdropp, jack-nickolsonmössa och oljerock. Eller mamman med sina två barn som står på sätet, eller nypåtände pundaren med sin metro, sin kaffe och sin i-phone. Folk hostar på varandra, de talar för högt i sina mobiltelefoner, de är oroliga inför julen och framtiden. Och jag tittar ut från mig själv och tänker att jag just nu är en del av deras upplevelse.
I dag gör jag avslutande korrigeringar i några manuskript till Hotell Kantarell. Sen är det jullov. Jag ska köpa klappar, baka bröd och åka söderut. Det blir fint. Situationen under kontroll.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
2 veckor sedan
1 kommentar:
"En del av deras upplevelse", he he. En bra slogan som sätter sig.
Jävligt bra inlägg nu, och då!
Skicka en kommentar