När man flyger med Ryan Air gör man det visserligen billigt, men man gör det med hot om böter i varje moment. Bara incheckningen, som ska ske online och skrivas ut på separata A4-ark för varje passagerare (annars får man böta 40 pund), har hållit mig vaken om nätterna i veckor nu. Är det inte ironiskt att när man är så trasig och utbränd att det inte finns någon annan utväg än att åka på semester, då är tröskeln till själva resan så tuff att den faktiskt kan bli omöjlig att ta sig över?
Jag tror aldrig tidigare att jag har varit så slut i slutet av en termin som jag är nu. Tidigare har den där junistressen varit någon som man har kunnat kokettera med och typ har njutit lite av. I år har känslan varit blytung. Humöret åker ner vid minsta motgång. Katastroftankarna kommer som tsunamivågor varje natt. Självkänslan är körd i botten och högen av oavslutat arbete kastar en grå och illaluktande slagskugga över hela tillvaron.
Jag tycker absolut inte att jag kan skriva längre. Tvivlar på mig själv i varje sekund. I dag satt jag i bilen och lyssnade på ett program i P3 där unga människor får läsa upp sin poesi och sen få de bedömd av något proffs. Jag brukar fnissa elakt när jag hör det där programmet. I dag fylldes jag av djupaste respekt. Så där bra skulle jag aldrig kunna formulera mig, tänkte jag. Motorn var avstängd. Jag satt på parkeringen som vi fortfarande hyr nere på Gullmarsvägen och lyssnade färdigt.
I går grät jag i smyg framför TV:n när Victoria gifte sig. Jag tycket att allt var så vackert och äkta och jag skämdes över min ironiska bloggpostning tidigare på dagen. Senare på kvällen, när jag och Mimmi hade kommit hem från ett kamikazeparty inne i stan, såg jag Daniels tal på nätet och grät lite till. Det var först när jag läste Talibs mörka diss av hela spektaklet som självföraktet tog mig. Jag höll med honom i varje formulering och fattade hur min omtöcknade hjärna kunde missa allt det som han så tydligt hade sett. Att allt var falskt. Att kärleken inte fanns där på riktigt. Att vi är lurade.
Nu ska åka på semester. Och semestern måste bli lyckad. Det måste vara värt varenda euro och jag får inte oroa mig en sekund för hur det kommer att blöda ur våra konton under de där två veckorna. Detta är absolut nödvändigt. Annars vet jag inte om jag pallar ett arbetsår till.
Bra inställning va?
Fångutväxling
1 vecka sedan
10 kommentarer:
Önskar dig lugn och ro. Och fint väder.
Tack!
Åh, herregud.
Ibland känns det tryggt att inte veta vad semester är.
Jag grät ungefär hela dagen igår, till bröllopet. Allt var så fint. Klart man får gråta till sånt, varför smyga? Jag är inte rojalist, men jag är obotlig romantiker. Den som inte grät när prins Daniel tics-skakade kronprinsessans hand när han avslutade sitt tal har inget hjärta.
Kärleken finns. Jag har inte läst Talibs mörka diss.
All kärlek till dig & familjen nu,
& du,
du vet att du är typ värsta bästa på att skriva och formulera dig och sånt, ok?
Ja då så. Åk iväg på din fantastiska semester då din stackare!
(sa jag Puss?)
Puss!
Jag tänkte säga samma som Godiva, så nu behöver jag bara understryka lite.
Kärleken finns och den var stor och tydlig i lördags. Alla som säger något annat har lämnat både ögon och huvud hemma.
Jag är inte heller monarkist/rojalist men efter den här tidens republikanska utkräkningar har jag bestämt mig för att vara helt oengagerad i frågan. Så länge det tydligen inte går att kritisera statsskicket utan att sabla ner människorna som ingår i det.
Man må tycka vad man vill om ståhejet: vad det symboliserar och vad det kostar skattebetalarna, men man ska ge FAN, säger jag, i att göra narr av de ingående personerna.
Ha det så trevligt på semester nu.
Malinka och Godiva: Ni är två mycket kloka och kärleksfulla människor. Puss på er och trevlig sommar.
Har man spetsiga knäskålar kan man skära sig på hakan, när man sitter i Ryanairs flygstol, har jag hört.
Brölloppet var ren,äkta och vackert..En och annan tår föll från min kind i dom magiska ögonblicken...Varför förstöra kärleken genom att tvivla?
Jag vet, jag vet, men ändå..det är tvivlet som gör oss hela.
Las igenom den har texten igen nu i lugn och ro sa behover du aldrig tvivla igen pa att du kan skriva.
Jag tror ocksa att karleken ar akta, varfor skulle vi tvivla pa den? Vore det bara spel for gallerierna skulle hon gift sig for lange sedan med nagon prins Hohenzollendorf.
Skicka en kommentar