positivt tänkande

Det slumpade sig så att jag inte läste aftonbladets sportbilaga med spekulationer inför Robin Söderslings stora match, förrän efter att matchen var slut och den taffliga sanningen stod skriven i eldskrift över resultattavlan: 6 - 4, 6 - 2, 6 - 4.

I tidningen talade man om att vädret kunde vara till Söderlings fördel. Att den relativt låga temperaturen och den höga luftfuktigheten skulle göra banan trög och tung och att Söderlings stenhårda grundslag skulle bli utslagsgivande. Man hade ställt de båda spelarna mot varandra och plusbedömt dem utifrån ett antal kriterier och kommit fram till resultatet Söderling 29 +, Nadal 30 +. Matchen var vidöppen. Wilander trodde absolut att Söderling skulle vinna. Björn Hellberg likaså.

Jag undrar hur det hade känts om jag hade läst allt det här innan jag öppnade mobilen, på en trappa på Gröna Lund och surfade in på aftonbladets "uppdatering boll för boll-sida" i princip i samma ögonblick som Nadal slog spiken i kistan. Jag undrar om jag hade känt större tomhet då, än jag gjorde nu. Hade jag trott på spekulationerna? Jag vill tro det. Och vem vet..en fjärils vingslag...profetsiorna hade kanske slagit in.

Nu fnissar jag bara lågt och lite ihåligt. Och tänkte att idrottsjournalist kan vem som helst bli. Det handlar mest om positivt tänkande.