det kan vara för sent

Stella kräks och jag är hemma och försöker hålla mig lite i bakgrunden. Det låter hemskt, men när man har tre barn och har upplevt kanske mer än 400 kräksjukor, skaffar man sig strategier. Det handlar om att vårda och undvika. Jag går efter och plockar upp tänkbara smitthärdar. Ett barn som mår illa, beter sig ju rätt så planlöst. Torkar sig på mer än en handduk, går ut i köket utan att ha tvättat händerna innan, kräks på golv, såna grejer.

Man får absolut inte banna, inte säga till med hård ton. Det vet alla som har varit där Stella är nu, att hårda ord och pekande med hela handen går fett bort. Samtidigt försöker jag att undvika all form av fysisk kontakt. Det vet också alla som är där Stella är nu, att där vill man inte vara. Så jag går efter med desinfektionsspray och en trasa och talar tröstande till henne. Nyss kokade jag familjens tandborstar. Men det kan vara för sent. Jag har redan en obehaglig känsla i magen.