appropå bröstpump

Är det bara jag som tycker att Lars Ohlys uttalande om bröstpumpen var ett ovanligt bra uttalande? Jag menar, varför ska en mamma inte kunna jobba bara medan hon ammar? Ohlys min och ton när han gjorde uttalandet visar att han tyckte att den ställda frågan var för dum för att ens tas på allvar. Att han tycker att det är självklart. "Så, kan vi gå vidare nu?", liksom.

Det retar mig att löjligheten i själva ordet bröstpump, tillåts överskugga Ohlys ideologiska ställningstagande, och att medarbetarna i SVT:s "I elfte timmen", har så tung idétorka att de väljer att blåsa upp det i en dålig sketch med Soran Ismael, att TV-krönikörer och andra hungriga röster, sugna på att hugga snabbt och rappt för att synas och höras, väljer att sätta clownnäsa på ett uttalande som i grunden är riktigt jävla bra.

Sverige just nu känns som en klaustrofobisk skolgård i en mindre betydande småstad någonstans i periferin, och vi som lever här är rör oss som oroliga högstadieelever med dålig självkänsla, med blicken ängsligt på jakt efter den som sticker ut, har löjlig tröja, frisyr eller råkar säga bröstpump. Och då hugger vi som en man. Skrattar gott, dunkar varandra i ryggen och går vidare.

Jag har ändrat mig. Nu tänker jag följa DN:S personliga rekommendation till mig och rösta på Vänsterpartiet.