Levi Klausen är Sverigedemokraternas starke man i Filipsstad. Han är väl så där 27 år, före detta nazist och ägnar sig åt att göra partymixar av Nordmanlåtar som han lägger ut på egen hemsida. Han har gjort en version av Idas Sommarvisa också och den är något av det smärtsammaste jag har hört.
Levi Klausen är milt sagt långsam, den perfekte representanten för SD om man vill häckla dem och avfärda dem som ett parti av idioter. Just nu cirkulerar ett klipp på youtube från en intervju i vintras där Levi pratar om sin politiska övertygelse. Levi tänker noga mellan pratorna. Det är viktigt att bevara den svenska kulturen, säger han på djup värmländska. Till exempel vad då? undrar reporten. Levi är tyst en stund. Ja, fornminnen, säger han, som Julafton. Och midsommar.
Och vi här hemma i Stockholm skrattar och länkar på facebook och tänker att de där Sverigedemokraterna är bra dumma. Är det bara vi som ser det, tänker vi. Det borde vara uppenbart? De är ju hillbillies, på gränsen till inavlade. Kan de ens läsa?
Jag tror inte att Sverigedemokrater är dumma. Jag tror däremot att de känner sig dumma. Jag tror att mycket av deras politiska energi eller vad man ska kalla det kommer från en känsla av att vara bortglömda, illa sedda, i underläge. Om jag och mina sköna medelklasskompisar från Stockholm av en händelse skulle stanna upp i Filipstad, kanske för att köpa en korv eller tanka bilen, och fick syn på en kille av Levi Klausens kalliber, skulle vi titta på varandra och fnissa utan att ett ord behövde yttras. Vi vet att vi är i överläge. Vi vet att vi har en framtid någon annanstans och vi finner kontrasten mellan oss och Klausen så ångestfylld att vi måste skämta om den.
Klausen och hans politiska bröder finns nästan alltid i den periferi av tillvaron som snart är bortglömd. Det är de som blev kvar när bruket las ner, och med den fritidsgården, idrottsplatsen och biografen. Det är inga kramade killar. De är killar som har fått stryk. Hemma och i skolan. Och deras självkänsla är så låg, så obefintlig, att enda sättet för dem att känna att de verkligen är värda någonting, är genom att trycka ner de som är ännu svagare.
Det spelar ingen roll hur mycket jag skrattar åt klippet med Levi Klausen å youtube, eller hur många av mina vänner som klickar ”gilla” efter under mina syrligheter om honom på facebook. Så länge det finns folk som inte känner sig älskade eller värda ett skit i vårt samhälle, finns det grogrund för Sverigedemokraterna. Hur löjliga deras företrädare än framstår i våra ögon.
Jag tänker inte länka till klippet med Levi Klausen, inte heller till hans hemsida. Och jag rekommenderar ingen att surfa in och fnissa åt honom. Det leder bara neråt.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
14 kommentarer:
Fâ är de inlägg i ämnet som fâtt mig att känna mig bekväm med att skriva under pâ detsamma. Ditt, ett verkligt undantag, som dessutom ger en humanistisk vinkel, samt ger hopp. Tack för det.
Det absolut bästa jag läst på länge!
Så mycket som är så sant och instämmer fullt i "Fransyskans" kommentar.
Yep. When you´re good, your really good, Anders. Tack.
Tack!
Det du skriver är viktigt.
När sympatisörer till Sverigedemokrater säger att det inte har varit någon debatt om integrationspolitiken så menar de egentligen att ingen har lyssnat på dem. Debatt har funnits, men ingen har bemött deras tankar med så mycket som ett minimum av respekt. Istället för samtal har de utsatts för konformistisk mobbing. Det är farligt för att de i slutändan vinner martyrpoäng på det. Men det är också farligt för att alla vettiga och toleranta människor som bemöter dem på det sättet gör sig själva dummare. När man aktivt stänger av sin kritiska lyssning så har man gjort sig själv till fundamentalist.
väl skrivet! håller med. till 100%. länkar till detta inlägg. nuuuuu!
Jag tycker att du skrev väldigt bra, för även om jag önskar att det var mindre sanning i din analys så är jag för smart för att förneka det.
Däremot så tror jag att personer som Levi snart är ett minne blott inom SD. I och med riksdagssegern så kommer man att se en helt annan typ av människor. Jag tror att SD kommer att växa, precis så som man gjort i Norge och Danmark. Detta pga att man kommer att förändras till ett mindre kontroveriellt parti. Man har nu nått dit man ville, och det skulle aldrig ha skett om man inte stack ut rejält.
Många tror jag kommer att bli besvikna på partiets kommande förändring, men det är personer som hör hemma i en mörk säck på yttersta högerkanten.
Jag tror att SD kommer att avdemoniseras helt enkelt eftersom man inser redan nu att främlingsfientlighet inte går hem i Svenska folkets vardag.
Tänkvärt och bra inlägg i debatten.
En klok kille, den där Sparring.
Synnerligen välformulerat! En knivskarp analys av SD och roten till deras framgång. Jag fick en kymig känsla av lyteskomik när jag såg klippet.
Man behöver inte vara i Stockholm för att fnissa åt Levi. Det gör även vi som bor eller eller jobbar i Filipstad. Det är ett faktum att en del framstår som banjospelande inavlade hillbillies och Sverigedemokraterna i Filipstad är i princip en dagverksamhet för, lite burdust uttryckt, mer eller mindre udda gestalter som inte har fått med sig allt i livets lotteri. Det är tragiskt, men sant.
Än mer tragiskt är dock att 247 personer tycker att Levi är en alldeles ypperlig företrädare för deras politiska uppfattning. Och det kan inte enbart vara knasbollar. Inte ens Filipstad har så många banjospelare.
Jaha, så ska då någon från medelklassen tala om att man nog inte bör skratta åt Levi. Det är inte fint. Men varför förminska Levi och göra honom till ett offer. Han är människa med egna val och får förstås stå för det han säger. Och som människa lockar man ibland fram skratt. Han är människa. SOm sådan värd att skrattas åt.
Jonny, det är fint det du säger, men jag ser inte hur det motsäger mitt inlägg.
Gjort en lite uppföljning på den, men förhoppningsvis ytterligare några små funderingar kring detta.
http://www.crown.nu/wordpress/?p=1625
Skicka en kommentar