Prognos över åldrandet

I morgon ska jag gå till tandläkaren. Jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Tycker att det gör ont, att det är dyrt och att det alltid är för tidigt på dygnet. Dessutom har min tandläkare de senaste gångerna noterat att mina tänder har blivit dramatiskt sämre än vad de var tidigare. "Det bekymrar mig", sa hon sist jag var där. "Vad kan det bero på?"

Jag minns att jag försökte svara, komma med en egen teori, men det var svårt för jag hade munnen full av slangar och såna där uttorkande katt-tamponger under både överläppen och i kinderna. Tre hål lagade jag förra året. Och det var flera obetydliga på gång, såna som tandläkaren ville "spara till nästa gång".

Tidigare om åren har jag bara behövt gå till tandläkaren vartannat år, men nu är det nog bara nio månader sen jag var där sist. Jag äter inte sämre än förut, äter inte mer godis, använder tandtråd och tandborste regelbundet och suger till och med på såna där små smultronsmakande flourtabletter när jag ska somna.

Min enda slutsats är att jag åldras och att förloppet accelerar. Jag har snart funnits i 42 år, min tänder i ungefär 35. På 1700-talet levde inte en vanlig karl som jag längre än kanske till 50, och jag tänker att det är tänderna som visar hur gammal man verkligen är.

I lördags var jag och klippte mig på Sivletto. Jag fick en ny fräsch frisyr och kände mig ung på riktigt när jag rattade Volvon hem över Skanstullsbron. Men det var då. I morgon bitti kl 08:30 sitter jag där och får ytterligare en prognos över mitt åldrande.

Håll tummarna.